Jag och barnen började dagen i tvättstugan (07.00-10.30).
Sen hann vi inte mer än göra oss i ordning förrän jag, barnen, Natalie och Ayla skulle på pannkakslunch med Andreas på Liljan! :) Och jag får be om ursäkt för att jag inte orkade sju pannkakor :P Jag fick i mig fyra stycken i alla fall, och det är mycket för att vara jag! :P
Sen var det Kupolen dags. BLÄÄ säger jag då bara, nog för att jag är översocial men det var till och med för mycket folk för mig! :P Vi sprang runt där i några timmar i allafall och letade efter klänning och skjorta till Isabelle och Liam! :) Isabelles klänning hittade vi snabbt, värre var det med Liams kläder. Det fanns inga storlekar alls kvar så det slutade med en skjorta i en storlek för stort. Men då kan han ha den hela nästa år också om vi ska iväg på kalas och grejer! :)
Jag och barnen sprang in på Ica Kvantum och handlade saker till pepparkakshusbygget :) Sen mötte vi upp mamma och Natalie + Ayla när de letade klänning och grejer till Natalie :) Vi gick hem strax därefter och vart upphämtade av pappa. Vi skulle nämligen till farmor och äta mat! :) Jag hade som vanligt inte så mycket aptit och åt inte mycket mat, men fick i mig två tunnbrödrullar iaf :P Inte för att jag var så hungrig, utan jag åt mer för att man vet aldrig när man får igen :P haha.. Fast nu vet jag i och för sig att jag får på både lördag och måndag. Men sen då? :P Så det är bara att vräka i sig medan man har chansen ;) Sen vart det en massa fika och min farmor har börjat med att det mina barn inte äter upp, det ska jag äta upp. Så det vart en extra lussekatt och en massa kakor.. Suck! Jag känner mig som värsta avfallskvarnen :P
Sen skjutsade pappa hem oss. Jag och barnen klädde julgranen medan mamma, Natalie och Ayla kollade på :P Sen klippte Natalie både Isabelle och Liam! :) Så nu är de julfina i håret! :D Sen satte vi oss i soffan och Natalie och Liam höll på och busbråka om vem som skulle ligga närmast mamma/mormor.. Det slutade med att mamma satt till höger i soffan med Natalie halvt liggande på sig, sen låg jag på Natalie och så låg Liam på mig. Vi höll på att garva och sa att det skulle vi ha haft på kort :P Liam gosade och luktade på mig som han alltid gör, min lilla knäppis :P Sen så var olyckan framme :( Liam ställer sig upp och jag har handen bakom rumpan/ryggen på honom. Sen vet jag inte riktigt vad som hände som gjorde att han ramlade bakåt. Men jag grabbade tag bakom rumpan/ryggen i ren reflex när jag såg att han flög bakåt och så såg jag hur han böjdes bakåt i ryggen och så vart han jätteledsen. Jag trodde han missade kanten på vardagsrumsbordet och att han vart ledsen för att han vart rädd. Men mamma skrek rätt ut då hon såg att han slog i sig och hon trodde han slog i tinningen. Jag bara kastade mig upp ur soffan direkt och drog upp Liam och då såg jag hur det bara sprutade blod från käkpartiet och då fick jag syn på såret. Vi fick alla panik, jag och Liam vart nedblodade direkt, lillsyrran hämtade handduk och tryckte mot det stora såret och jag fick lov att bita ihop för att inte börja störtgråta och mamma ringde 112. Så det var panikartat här kan jag meddela. Jag kunde inte bita ihop länge utan började gråta, men försökte bita ihop många gånger för att Liam inte skulle se. Liam var jätteledsen och sa att han hade så ont. Jag fick ta över handduken och hålla mot Liams sår och han grät helt hysteriskt. Sen sa Liam "Mamma blåsa, mamma det gör ont.." Jag kände att nu måste jag ta mig samman, jag är föräldern och det är jag som ska vara tryggheten. Så bara att bita ihop, torka tårarna och så tittade jag på min ledsna lilla son och sa "Liam, mamma finns här för dig. Jag ska inte lämna dig. Ta det lugnt så kommer det bli jättebra". Liam tittade mig i ögonen, vart knäpptyst och tittade på mig och gosade in sig i min famn. Jag tog bort handduken och blåste försiktigt på såret. Liam, min lille älskling tittar mig i ögonen och säger "Tack mamma". Om man inte gråtit innan då kan jag lova att då brister det direkt när man hör något sådant.. ;) Jag och Liam gosar en stund och Isabelle och Ayla kommer ut och undrar vad som händer. Isabelle och Ayla var nämligen inne på barnens rum och lekte och kom inte ut förrän en stund senare och undrade vad som hände. Det var tur att hon inte var med när det var som värst..
Sen började kaos nr 2. Mamma hämtade bilen för att skjutsa in mig och Liam till akuten i Falun medan Natalie försökte få på Ayla och Isabelle ytterkläder och jag sprang runt som en speedad ekorre för att plocka med saker till mig och Liam.
När vi kom in till akuten fick vi gå direkt till öron/näsa/hals. Där fick vi sitta en stund. Jag och Liam läste en bok och en annan pojke som var där med sin mamma satte sig med oss och lyssnade på sagan :) Vi fick vänta ca 10-15min sen fick vi komma in till läkaren. Han kollade på såret och sa att det var tur att vi kom in. För han såg ända in till benet så det togs beslut om att sy. Liam var så duktig och gjorde precis som dr sa :) Han sa inte ett knyst fast läkaren satt där och klämde och tittade på såret. Liam fick lägga sig på britsen och läkaren skulle bedöva. Då vart min lille prins så ledsen, det gjorde ju så ont :( Det värsta var att behöva hålla fast Liams armar och sen när han säger "Mamma, hjälp mig.." då kan jag meddela att jag fick bita ihop hårt som tusan för att inte börja gråta. Det känns inte kul att utsätta sitt barn för det där. Men jag tänkte att det var för hans skull. Så istället för att vara en grin-Lisa så valde jag att smeka honom på huvudet och prata lugnt till honom och berätta varför läkaren gjorde som han gjorde. Liam sa hela tiden "Blir det bra nu?" och "Är vi klara nu?" Det var inte roligt att meddela honom att vi precis börjat. Men i och med att han inte är så gammal så sa jag "När doktorn sätter på plåstret, då är vi klara" :) Så då hade han någonting att fokusera på :) När doktorn sydde vart Liam rädd när på första stygnet, det var nog mest att det var obehagligt. Sen de tre andra stygnen så var han cool lugn :) och när plåstret sen kom på, då sa han med ett leende på läpparna "Är vi klara nu?".. Jag sa "Ja, nu Liam är vi klara" :) Liam satte sig upp fort som tusan och slängde över fötterna över britskanten och gav läkaren en sträng order om att hissa ner "sängen" så han kunde komma ner. Läkaren bara skrattade och hissade ner britsen :) Jag tror aldrig jag sett Liam skynda sig så snabbt mot en dörr någonsin :P Jag fick påminna honom om att jackan ska på :) Sen tackade vi läkaren och sjuksystern och önskade dem en god jul! :)
Jag och Liam ringde och messade en massa folk medan vi väntade på mamma som skulle hämta oss. Jag och Liam hade en fotostund/mysstund i väntrummet medan vi väntade på skjutsen :) Jag bjöd Liam på en chokladbit för att han var så duktig. Jag sa till Liam att jag skulle ta kort och att han skulle visa chokladbiten och le. Då kom nästa gråtgrej. Liam sitter där så sött och försöker le. Han håller stolt upp chokladbiten så jag kan ta kort och jag tänker "vad konstig han ser ut".. Sen kom jag på det, han har fått bedövning så ena mungipan rör sig inte. Då var det bara att bita ihop igen för att inte börja gråta. Min lille gosse, inte ska han behöva gå igenom det här!! Sen satt jag och Liam och bara myste. Så säger Liam "Mamma, jag har INTE bajsat".. Då tänker jag! NEEJ..! Men jag hade som tur var packat ner blöjor och tvättlappar. Liam gnessar runt på bänken vid blöjbytet och jag sa åt honom att vara försiktig så han inte gör illa sig igen. Då säger Liam glatt med ett stort leende på läpparna "Ja, då får vi gå till doktorn igen och jag får sy mig igen".. Jag bara tittar på honom och svarar "Ja, men du, så roligt ska vi inte ha det. Mamma tycker att det räcker med de fyra stygnen du precis blivit sydd med.."
När vi kommer hem får Liam sova bredvid mig, det var hur mysigt som helst :) Han låg och höll om mig hela natten min lille prins ♥
Det underbara i allt detta är min goa sons positiva syn på saker och ting.. Han sa hela tiden "Mamma, det blir bra" och "Mamma, det går bra nu".. ♥
Jag älskar mina underbara små barn så mycket.. Även om det många gånger är motigt och jobbigt i all denna trots, så skulle jag aldrig byta bort det mot någonting! De är ju mitt allt!! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar