Ja, nu får jag allt ta och skärpa mig när det kommer till uppdateringen av bloggen..!
Har hänt ganska mycket i mitt liv de senaste veckorna :) Måste nog säga att det till 99% bara har vart positiva saker :) Jag har nog aldrig mått så bra eller varit så säker på vad jag vill här i livet som nu! :))
Jag har satt upp mål, för jag har en dröm, en dröm som jag bestämt mig för att förverkliga. Dock kommer det ta några år att förverkliga drömmen, men som man säger "Rom byggdes inte på en dag" ;)
Jag anser att så länge man har drömmar och ett positivt synsätt då kommer man långt här i livet.
Jag har mycket i bagaget, och det är mycket som jag önskat att jag sluppit behöva uppleva, men samtidigt är jag så tacksam över att jag fått uppleva det, för utan de här erfarenheterna hade jag inte varit den jag är i dag, om det inte vore för dem så skulle jag inte ha det synsättet jag har. Så även om saker och ting känns skit för stunden så kan det förvandlas till någonting bra. Allt beror på vad DU bestämmer dig för att göra! För det är bara DU som kan göra någonting åt saken, ena låter du det dra ner dig eller så drar du lärdom och förvandlar det till något positivt.
Jag och Linda var och lyssnade på Johannes Hansen för några veckor sen, föreläsningen handlade om "Drömmar, mod och rädslor". Det var otroligt givande, men det han sa var något jag redan tänkt på, jag hade redan nått den punkten. För ungefär två månader sig gick jag emot en rädsla jag hade. Efter att ha upplevt det jag upplevt i några månader innan så undrar jag idag hur jag vågade ta steget. Men jag är idag otroligt GLAD och TACKSAM över att jag vågade ta steget. För om jag inte gjort det val jag gjorde då, då hade jag fortfarande mått dåligt och inte mått så UNDERBART BRA, näst intill OFÖRSKÄMT BRA som jag gör idag. Allt handlar om vilken väg man väljer att ta, det var meningen att jag skulle våga, det var ÄNTLIGEN min tur att få känna LYCKA!
Jag har sedan skilsmässan reflekterat mycket över mitt liv, från barndomen till idag. Jag ser saker och ting idag på ett helt annat sätt än vad jag gjorde för bara något år sedan. Jag har sedan maj 2011 utvecklats nå enormt och allt det är för att jag i samband med skilsmässan har funderat mycket på mitt liv och vad jag vill med mitt liv. Vi lever bara en gång i livet och jag har som tidigare skrivet mycket med mig från barndomen, förhållanden, äktenskap, som mamma, dotter, syster och fru etc.
När jag gick i åttonde klass fastnade jag i anorexia träsket, jag mådde nå fruktansvärt dåligt och hamnade tillslut hos både läkare och psykologer. Hur de handskas med denna hemska sjukdom i Borlänge/Falun är skrämmande. Sen finns det säkerligen ledstjärnor hos dem också, men jag lyckades inte träffa någon av dem. Jag fick gå till en hemsk psykolog som inte hjälpte mig ett skit, den som faktiskt räddade mig var min ex-man och jag kommer ALLTID vara honom evigt tacksam för det. För sanningen är den att om det inte vore för honom hade jag inte suttit här idag. Det är en skrämmande tanke att jag inte hade fått uppleva det jag fått uppleva under dessa år. Jag hade inte haft mina underbara barn eller träffat de underbara människor som jag mött. Det har nu gått sju år sedan jag blev "frisk". Med frisk menar jag att jag ändrat tankesättet, jag har en normalvikt och jag vill ALDRIG mer hamna där igen, för det var det värsta jag varit med om.
När jag var i anorexia träsket samt något år efter så fick jag alltid frågan "Vad var det som gjorde att du hamnade i det?" Om jag ska vara ärlig så visste jag det inte då, och den där frågan hatade jag att få, för jag visste det inte själv. Men det värsta jag visste var när folk ansåg att DE VISSTE vad anledningen var och en del personer skylde på varandra. Kan meddela att det inte hjälpte mig ett dugg. Det gjorde faktiskt saken värre, att de ansåg att de visste mer än mig, och att de inte såg sina egna roller i detta. Det var först några år senare när allt lugnat ner sig som jag fick svar på den frågan, när jag började reflektera över saker och ting. Anledningen tänker jag hålla för mig själv och de jag känner att jag KAN delge den till. Är bara någon enstaka som jag berättat det för, och det kommer nog tyvärr vara så också. För jag kan inte berätta det för alla, för sanningen skulle göra för ont i dem och detta leder till att det gör ont i mig. Så det bästa är att jag håller det för mig själv och de få som jag känner att jag kan berätta för.
Idag mår jag som sagt var hur bra som helst :) Mår som sagt var oförskämt bra just nu och jag njuter av varje sekund :) Tänk att man kan träffa människor här i livet som får en att må så himla bra, och jag har turen att ha flera stycken :)
Nej, nu ska mina älsklingar hämtas hem. Men ha en underbara måndag <3
Pussåkraaaam!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar