tisdag 27 november 2012

Känslomässig kväll

Kay Pollak sa "Man får inte mer än vad man klarar av..". När han sa dem orden tänkte jag inte så mycket mer på det, för jag har detta året klarat av väldigt mycket och sett vilken styrka jag besitter. Men all denna kämpan för alla andra under ett års tid har börjat ta ut sin rätt nu. Jag är så trött i kroppen konstant hela tiden, men jag håller som vanligt tyst om det, yttrar ett ord om det någon gång kanske, men jag är så känslomässigt slut efter allt att det gör ont inom mig.

Nu närmar sig julen och jag får panik, julen som alltid varit min favorithögtid känns nu mer som en vilsenhet. Varför? Jo, för jag får inte fira den med mina älskade små. Det är dem som gör dagen magisk, lyckan i deras små ansikten när de ser att tomten varit där, när de ser alla paket, får äta en massa godis och mysa. Men nu gäller det att inte vara självisk. Det är jätteviktigt att Mats och barnen skapar minnen tillsammans, för barnen ska när de blir äldre minnas händelser med oss båda. Det blir nog bra, men det är väl oron nu innan för hur jag ska ta det som stressar upp en lite. Men jag har ju släkt och familj, så det blir bra! :) Förhoppningsvis får jag jobba en massa :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar