Hoppas du mår bra där du är! Jag hoppas så att du slipper alla begränsningar du hade här på jorden, med tanke på leendet du hade på läpparna när vi hade minnesstund så tror jag att du äntligen har fått frid.
Men pappa jag saknar dig ändå så himla mycket..! Tyvärr pappa tillåter jag mig inte längre att känna. Min vardag är som en karusell som snurrar snabbare och snabbare. Jag jobbar, studerar, praktiserar, planerar din begravning och försöker finnas där för mina närmaste som just nu har det tufft. För snart två veckor sen sa en vän till min "Men Patricia jag förstår inte hur du orkar med allt.." Jag svarade "Sanningen är den att jag orkar egentligen inte, min kropp är helt utmattad, men jag måste kämpa på, det finns inget annat alternativ." Mitt svar var ärligt, det var skönt att för en gång skull kunna känna att jag kunde vara ärlig, att jag inte behövde låtsas som om allt är så jäkla bra hela tiden. Men jag är så trött på att hela tiden säga att det är tufft, det blir ju inte bättre av det. Det sägs ju att det blir som man tänker, så om jag säger det tillräckligt många gånger pappa då kanske det blir lättare. Det är tack vare envisheten som jag ärvt av dig och mamma som jag orkar med, så tänk pappa att den där envisheten som så många kan bli galna på är nu en räddning. Den som har varit en riktig stöttepelare de senaste veckorna är min handledare på praktiken, jag har under alla år som jag haft praktik pratat lite smått med henne om saker i mitt liv, och efter det som hände på alla hjärtans dag frågade hon mig "Men Patricia, hur kommer det sig att du står upp trots allt du varit med om?" Jag tittar på henne och ler nervöst för jag vet sanningen och även hon för sen säger hon "Eller är du Patricia en person som trycker undan känslorna för att finnas där för alla andra?" Jag kunde inte annat än nicka, för det är sanningen och många i min närhet vet om det och pappa jag vill finnas där för andra, det är så jag är som person. Jag prioriterar alla andra före mig själv.
I helgen hade jag bak-abstinens så jag bakade som en galning :) Jag gjorde bland annat din favorit pappa, knäckig äppelpaj. Jag kan säga att det gjorde så ont inom mig när jag bakade, samtidigt har jag aldrig lagt ner så mycket kärlek i den någonsin för allt jag ville var att den skulle bli PERFEKT och vet du en sak pappa, den vart alldeles perfekt. Jag önska att du fick äta den en gång till och lika så bullarna som du älskade. På din begravning pappa ska jag baka en massa bullar och så äppelpaj, de var dina favoriter. Jag fasar verkligen inför bullbakningen, men jag ska försöka ta tag i det i helgen och fylla min bakfrys. Jag lovar pappa att försöka göra dem helt perfekta, jag ska lägga ner all min kärlek och själ i bullarna. Som du säkert vet pappa så har Natalie anmält mig till "Hela Sverige Bakar" och de ville ha en presentation. Jag tänkte strunta i det, sen ringde de mig och påminde mig om videon och jag vart lite motiverad. Men det var fullt upp med skola, jobb och barnen så jag tänkte strunta i det än en gång. Alla har varit på mig om att jag MÅSTE spela in presentationen och skicka in den, det blir gratis PR om jag nu vill öppna eget och sen när jag stod och bakade äppelpajen så kom det över mig det du sa i vintras när du fikade hos mig "Patricia, du MÅSTE öppna ett eget konditori." Jag minns det än idag så tydligt, jag stod vid diskbänken och diskade undan något lite snabbt medan du satt och åt äppelpaj sen kom kommentaren och jag tittade på dig och bara gapade. För pappa du sa aldrig något utan att du verkligen menade det. Så när jag hade bakat pajen så kände jag att jag skulle skicka in videon för din skull! Är det meningen så går det vägen, annars är det som det är. Det jobbigaste när jag spelade in videon var att vid en av inspelningarna tänkte att jag skulle presentera hela min familj, alltså fler än mina barn. Men det gick inte för jag började med att säga mamma och sen stannade jag upp och då brast det. För pappa, jag kan inte säga mamma och mina syskon, det gör för ont att utesluta dig. Så jag sa av den anledningen bara mina barn..
I helgen var jag och barnen på Panduro och handlade material så jag kan göra kort till din begravning pappa. Det var det jobbigaste jag gjort på länge och att ha med sig två övertrötta barn är inte roligt då kan jag lova. Jag var galen på Liam som skulle gå bland bakgrejerna och lukta på allt, så tillslut fick han sitta i vagnen med mobilen. Sen kom goa Dan som en räddare i nöden och hjälpte mig att underhålla barnen medan jag letade efter material, han är bara för go min underbare vän. Han busade en massa med Isabelle och det var nog höjdpunkten för henne den dagen :) Jag vill inte pappa, jag vill inte behöva göra kort eller baka, jag vill inte ha nå pensionspengar eller arv! Allt jag vill är att ha dig tillbaka! Min fina pappa!! Jag blir så ledsen när jag tittar på kort på dig och inser att jag inte kommer få uppleva något mer med dig, inga nya minnen. Jag har märkt att jag har börjat tänka mer och mer på vad vi gjort tillsammans det senaste året.. Jag skrattade häromdagen åt när vi åkte i din bil och jag såg någon jag helst velat slippa se och jag vart så rädd då personen dök upp så plötsligt att jag skrek helt hysteriskt. Guud vad vi skrattade åt det, minns du det pappa? Det skrattade vi länge åt!!! :) Sen vår resa ner till Göteborg förra våren, när vi åkte runt runt och virrade i Göteborg, vi åkte hit och dit och folk undrade vad tusan vi höll på med :P Det var en sida jag älskade hos dig pappa, din lätthet och att du sa "Ja, men det gör inget om vi åker fel, vi får ju se lite mer av Göteborg." Sen när vi skulle åka hem från Göteborg och vi ville inte åka hem, vi ville vara kvar. Sen på vägen hem hamnade vi i världens längsta bilkö och du sa "Det är inte meningen att vi ska åka hem till enländet än, vi åker till Norge istället.."
Det gör så ont i mig att veta att jag inte får uppleva det där igen med dig pappa..!! Samtidigt är jag så tacksam över de fina minnena jag fick med dig det sista året du levde. Det är värt så himla mycket..!
Pappa, jag älskar och saknar dig så himla mycket..! Idag är det en tuff dag, men jag ska klara av den! Tack för all dos av envishet ;) Pussåkram ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar