torsdag 10 oktober 2013

Mjölksjöar!





Idag gick det verkligen upp för mig vilken betydelse allt har och vilken skillnad mina handlingar har! Barnen skulle äta kvällsmat och Liam bad mig om hjälp att hälla mjölken över hans kräm. Jag går runt i lägenheten och plockar när jag hör Liam efter en kort stund säga att han vill ta mer kräm. Jag är i vardagsrummet och plockar lite och är i djupa tankar när jag efter en kort stund vaknar upp ur tankarna över att Liam ropar. Jag skyndar till köket och tittar till vänster där Liam sitter och han säger ”Jag tappade mjölk-kartongen, det gör inget eller hur mamma..?” Liam väntar spänt på min reaktion över 1L mjölk som bildar en stor mjölksjö som snabbt sprider sig över golvet. Jag vet att jag i en kort sekund stod och funderade på om jag skulle bli galen och få ett utbrott eller om jag bara skulle svara ”Nej, det är sånt som händer..” Jag som varit sjuk i flera dagar med feber, heshet, hosta och nackspärren från #”%%”¤#!! Var väldigt sugen på att välja alternativ nr1, att bli helt galen. Men samtidigt tänkte jag ”Vad vinner jag på det? Han hällde inte ut mjölken med flit och under den tid det tar att bli galen och skälla ut honom på då har den där mjölk-sjön blivit ett mjölkhav..!!” Så jag skyndar att plocka upp mjölkkartongen för att rädda de få dl som var kvar i den helt nyöppnade 1,5L förpackningen för att sen säga till Liam att det var en olycka och att det gör inget. Men att de måste skynda sig ut ur rummet så jag hinner torka upp all mjölk innan det där mjölkhavet skapats.

Barnen springer ut i vardagsrummet och leker medan jag bokstavligt springer som den överspeedade ekorren i ”På andra sidan häcken” för att hinna rädda möbler från mjölken. Medan jag springer runt i köket så hör jag hur barnen leker, för en gång skull, tillsammans och det där fantastiska härliga, underbara, magbubblande skrattet som barn så underbart kan bubbla ur sig spred sig genom lägenheten. Det var såå länge sen jag hörde det där fantastiska skrattet från mina älskade barn och det gjorde mig lugn, det gjorde att alla mjölksjöar i världen var värda att torka upp..!!! Jag visste att de gjorde något i vardagsrummet som de inte fick, för det är oftast då det där magiska skrattet uppstår, jag misstänkte att de studsade runt i soffan. Jag har varit omgiven av barn, samt varit mamma i så pass många år att jag vet att studsande i soffan ofta leder till gråt, främst när det är två ”popcorn” barn som studsar runt i en liten tresitssoffa. Jag hann inte mer än tänka tanken förrän Liam började gråta och då kom det magiska nummer två. Isabelle tröstar sin lillebror, hon frågar om han gjorde illa sig och om hon skulle blåsa. För er andra är det kanske ingen big deal, men har man ett syskonpar som näst intill slår ihjäl varandra dagligen och en liten prinsessa på ärten som helst av allt önska att lillebror kunde förvandlas till en lillasyster då är det en sjutusan till stor BIG DEAL!!! Det värmde så gott i mitt mamma-hjärta när jag hörde hur hon tog hand om sin lillebror. Liam accepterade storasysters omvårdnad och sekunderna efter så studsade de runt igen i soffan medan jag torkade upp det sista och sen ropade att de kunde komma och äta upp kvällsmaten.

Jag tycker att detta om något är ett tydligt bevis på vad viktigt våra beslut om hur vi handlar faktiskt har. Hade jag kört på som jag först tänkte, alltså supersuriga mamma då hade jag istället för två kärleksfulla och glada barn istället fått två surlortar och det hade påverkat hela kvällen..! Liam hade inte fått den där kärleksfulla omvårdnaden som han så länge ber om att få från sin syster och Isabelle hade inte fått möjlighet att ge honom den omvårdnaden och kärlek som han så gärna vill ha!! Jag fick två glada och lyckliga barn som somnade ovaggat redan kl. 18.00! :) Det tar på krafterna att vara hemma med en sjuk mamma, främst om man har en popcorn-mamma som lätt blir rastlös :P

Jag älskar er nå enormt mina skatter. Vad vore livet utan er  ♥

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar