Idag gick
det verkligen upp för mig vilken betydelse allt har och vilken skillnad mina
handlingar har! Barnen skulle äta kvällsmat och Liam bad mig om hjälp att
hälla mjölken över hans kräm. Jag går runt i lägenheten och plockar när jag hör
Liam efter en kort stund säga att han vill ta mer kräm. Jag är i vardagsrummet
och plockar lite och är i djupa tankar när jag efter en kort stund vaknar upp ur
tankarna över att Liam ropar. Jag skyndar till köket och tittar till vänster där
Liam sitter och han säger ”Jag tappade mjölk-kartongen, det gör inget eller hur
mamma..?” Liam väntar spänt på min reaktion över 1L mjölk som bildar en stor mjölksjö
som snabbt sprider sig över golvet. Jag vet att jag i en kort sekund stod och
funderade på om jag skulle bli galen och få ett utbrott eller om jag bara
skulle svara ”Nej, det är sånt som händer..” Jag som varit sjuk i flera dagar
med feber, heshet, hosta och nackspärren från #”%%”¤#!! Var väldigt sugen på
att välja alternativ nr1, att bli helt galen. Men samtidigt tänkte jag ”Vad
vinner jag på det? Han hällde inte ut mjölken med flit och under den tid det
tar att bli galen och skälla ut honom på då har den där mjölk-sjön blivit ett
mjölkhav..!!” Så jag skyndar att plocka upp mjölkkartongen för att rädda de få
dl som var kvar i den helt nyöppnade 1,5L förpackningen för att sen säga till
Liam att det var en olycka och att det gör inget. Men att de måste skynda sig
ut ur rummet så jag hinner torka upp all mjölk innan det där mjölkhavet
skapats.
Barnen springer
ut i vardagsrummet och leker medan jag bokstavligt springer som den
överspeedade ekorren i ”På andra sidan häcken” för att hinna rädda möbler från
mjölken. Medan jag springer runt i köket så hör jag hur barnen leker, för en
gång skull, tillsammans och det där fantastiska härliga, underbara,
magbubblande skrattet som barn så underbart kan bubbla ur sig spred sig genom
lägenheten. Det var såå länge sen jag hörde det där fantastiska skrattet från
mina älskade barn och det gjorde mig lugn, det gjorde att alla mjölksjöar i
världen var värda att torka upp..!!! Jag visste att de gjorde något i
vardagsrummet som de inte fick, för det är oftast då det där magiska skrattet
uppstår, jag misstänkte att de studsade runt i soffan. Jag har varit omgiven av
barn, samt varit mamma i så pass många år att jag vet att studsande i soffan
ofta leder till gråt, främst när det är två ”popcorn” barn som studsar runt i
en liten tresitssoffa. Jag hann inte mer än tänka tanken förrän Liam började
gråta och då kom det magiska nummer två. Isabelle tröstar sin lillebror, hon
frågar om han gjorde illa sig och om hon skulle blåsa. För er andra är det
kanske ingen big deal, men har man ett syskonpar som näst intill slår ihjäl varandra
dagligen och en liten prinsessa på ärten som helst av allt önska att lillebror
kunde förvandlas till en lillasyster då är det en sjutusan till stor BIG
DEAL!!! Det värmde så gott i mitt mamma-hjärta när jag hörde hur hon tog hand
om sin lillebror. Liam accepterade storasysters omvårdnad och sekunderna efter
så studsade de runt igen i soffan medan jag torkade upp det sista och sen
ropade att de kunde komma och äta upp kvällsmaten.
Jag tycker
att detta om något är ett tydligt bevis på vad viktigt våra beslut om hur vi
handlar faktiskt har. Hade jag kört på som jag först tänkte, alltså supersuriga
mamma då hade jag istället för två kärleksfulla och glada barn istället fått
två surlortar och det hade påverkat hela kvällen..! Liam hade inte fått den där
kärleksfulla omvårdnaden som han så länge ber om att få från sin syster och
Isabelle hade inte fått möjlighet att ge honom den omvårdnaden och kärlek som han så gärna vill ha!! Jag fick två glada och lyckliga barn som somnade ovaggat redan kl. 18.00! :) Det tar på krafterna att vara hemma med en sjuk mamma, främst om man har en popcorn-mamma som lätt blir rastlös :P
Jag älskar er nå enormt mina skatter. Vad vore livet utan er ♥
Jag älskar er nå enormt mina skatter. Vad vore livet utan er ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar