Kampen börjar!!

Idag börjar min kamp, min kamp tillbaka! Idag vände det, jag fick idag turen att möta en helt fantastisk person. En person som ska hjälpa mig tillbaka så jag blir glada, spralliga och superpositiva patricia igen! En lång väg att gå, men denna gången kommer jag få riktigt bra verktyg. "Jag är öppen för allt" var min tanke när han pratade på.. Denna fantastiska individ öppnade en dörr idag,  en dörr mot framtiden. Jag tror aldrig jag träffat en människa förut som gjort mig så lugn på så kort tid,  5 min in i samtalet så babblade jag på som aldrig förr. Jag kände ett sånt förtroende,  vetskapen om att det jag säger stannar innanför dessa 4 väggar, jag kan säga precis hur jag känner och har upplevt saker utan att få kastat "nej, så är det inte/var det inte".. Jättebra på att ställa följdfrågor som verkligen fick mig att tänka till samt på att förstärka det jag berättat. Jag har nu en lång resa framför mig, men fy tusan vad stark jag kommer vara som människa när jag nått toppen ♡

snälle mannens kommentar "Andra kommer hit med 14 dagars mellanrum men jag sätter in dig en gång i veckan" (ojoj ojoj, här ska vi utmana. Tur han känner hopp för mig iaf :P)

Ett år

Hej älskade pappa!



Ett år har gått, ett år av stor saknad. År 2013 var otroligt turbulent på flera olika plan och hur jag klarade av det kan jag tacka underbara vänner och familj för som funnits där för mig och stöttat när det varit som jobbigast. Jag tror även att du fanns med där på ett hörn och stöttade.

Ett år har gått vilket inneburit att vi alla firat våra första födelsedagar utan dig. Jag saknade dig extra mycket på min och din födelsedag, att få servera dig din favorit äppelpaj och dina favoritbullar som du pratade så mycket om.
Pappa, jag tog förra året examen. Äntligen var jag klar och att du inte var vid min sida den dagen gjorde mig otroligt ledsen, du som stöttat mig otroligt mycket i mina studier och peppar när det varit intensivt. Alla Helgona, jag som så många gånger följt med mamma till mormor och morfars grav och satt dit ljus. Jag har inte känt så mycket under de stunderna. Alla Helgona förknippar jag mer med "bus eller godis" och maskerad. Förra året ändrades det. Jag åkte till din minnesplats pappa sent en eftermiddag och hade hela bilfärden en klump i magen. Denna dagen förändrade min syn på Alla Helgona, det lekfulla synsättet på dagen vart denna dag förvandlad till sorgens dag. Men det är en dag när vi hedrar dem som oss saknas.
Sen julafton, en jul utan snö, kanske var det du som hade ett finger med i spelet du som avskydde vintern ;) Men jag förstår dig, jag led med dig varje vinter. Din undernärda kropp som med dålig blodcirkulation gjorde att du ständigt frös. Det vart en ond cirkel då det går åt så mycket energi när man fryser så allt du åt förbrändes direkt. Haha, man fick alltid en lika stor chock när man skulle kliva in i din bil på vintern, det var som att kliva in i en bastu :P Men jag sa sällan någonting för jag visste i vilket stort behov du var av den värmen för att ditt hjärta skulle orka hålla igång kroppen. Julaftonen vart annorlunda år 2013, jag hade magsjuka och det vart inte lika jobbigt känslomässigt som det skulle ha blivit om jag firat hos farmor. Att få se de andra med sina pappor och jag och Christoffer utan. Jag och mamma åkte iaf till din minnesplats och lämnade blommor och tände ljus. Detta är något som jag gjort varje högtid, jag och Christoffer har även åkt dit och tänt ljus de gånger vi saknat dig så otroligt mycket. Att få åka dit och sitta ner där vi spred ut askan är rogivande och det är bara där jag kan slappna av sörja.

Det som gör mig så ledsen i det hela är all kritik jag fått kring sörjandes av din bortgång. Jag fick redan två veckor efter din bortgång höra att det är dags att gå vidare. Sen har detta följt mig under hela detta året, senast i november fick jag höra att nu var det väl ändå dags att gå vidare och sluta sörja för det har ju gått ett år. Det hade då gått tio månader, och då jag inte fick tid att sörja och bearbeta det som hänt där i januari pga att skolan inte ville ge mig en veckas ledigt i samband med hans bortgång så åkte skyddsmuren upp. Examensarbetet tog otroligt mycket tid och energi och jag valde att jobba extra på BB samt bakade tårtor, jag valde helt enkelt att sysselsätta mig till tusen så jag inte skulle behöva tänka på vad som hänt. Så det var först till hösten som jag kunde börja bearbeta på riktigt. Det intressanta är att jag knappt visat något utåt, jag har hållit det för mig själv och endast berättat om vad som hänt när folk bett om det. Jag önska att människor kunde tänka sig för innan de öppnade munnen med sina dumma kommentarer, för många vet inte hur mitt år sett ut. Jag har alltid varit pappas flicka och att förlora en förälder är inte lätt. De som uttryckt de dumma kommentarerna är sådana som inte förlorat någon förälder, så allt jag tänker när de uttrycker sig är att vi får väl se hur lång tid du behöver när du förlorar en nära anhörig. Jag tänker dock inte göra som dem, utan istället låtande bearbeta och ge dem den tiden de behöver.

Pappa, du är otroligt saknad!! Du finns i mina tankar varje dag!! <3 nbsp="" p="">All kärlek till dig!!

Min älskade pappas kämpande ♥

 

Älskade fina pappa!! Tänkatt det är ett år sedan karusellen satte igång. Om jag visste det då det jag vet idag då hade jag aldrig accepterat att du skulle ligga kvar i sängen hos farmor den där söndagskvällen. Då hade jag genast ringt ambulans så du genast fått hjälp. Lätt att säga idag när man har facit, samtidigt är jag medveten om att det kanske inte hade hjälpt med tanke på ditt svaga hjärta och förstörda lungor. Jag tycker det är så orättvist, så orättvist att du och jag inte fick uppleva fler resor ihop samtidigt är jag så tacksam över att vi fick vår Göteborgs resa tillsammans. Vad vi skrattade, jag skrattade så mycket att jag kiknade och att göra det nät man kör bil är väl kanske inte det ultimata, men vi hade ju sååå kul. Jag hoppas att minnet av vår resa föralltid kommer finnas kvar i mitt minne. Jag (och även Christoffer, farmor, Natalie och mamma) har flera gånger varit till din minnesplats och lämnat blommor och ljus. Att få komma till platsen där vi spred ut askan gör lika ont varje gång, detta beror främst på att askan på vissa ställen fortfarande syns. Jag är glad över att jag vid varje högtid tagit mig tid att åka dit och hedra dig och söndag blir inget undantag. Tack för de 26år jag fick tillsammans med dig..!! Vi ses på söndag finaste du!!
Jag saknar dig nå enormt och du kommer alltid finnas i mitt hjärta!! Puss och kram

Skrivet alla Helgona veckan:
Hej du älskade och finaste pappa ♥ Nu är dagen än en gång här, dagen som åter igen överrumplar mig.. Jag har i flera dagar inte varit som jag brukar, jag har varit helt energifattig, gråtmild och vandrat runt i min lilla bubbla. När till och med min bästa vän ser att man inte mår bra och kommenterar att han aldrig sett mig så här förut då blir jag rädd, samtidigt som jag känner det inom mig. Jag saknar dig min älskade fina pappa, så mycket att det ibland känns som jag ska gå sönder..!! Jag har i flera dagar gått i min egen bubbla och tänkt på dig, på allt roligt vi gjort och jag har ett leende på läpparna. Men så fort jag tänker på hur länge sen det var jag träffade dig, gav dig en kram, fick höra att du älskar mig så bryts allt upp och hjärtat brister gång på gång.. Hur är det möjligt att sakna en människa så mycket? Men samtidigt är du inte vem som helst, du är (eller ska man säga var?) min pappa, en viktigt pelare i mitt liv som hastigt togs ifrån mig. Vi alla visste att du levde på övertid trots att du endast var 57år gammal, trots det gjorde det lika ont som om vi inte skulle ha vetat. Vi hade dock turen att vi hann säga farväl innan du tog ditt sista andetag..! I helgen är det alla helgona, jag som alltid förknippat det med glädje, godis, en massa bus och maskerad kommer detta år få uppleva alla helgona på ett helt nytt sätt. Jag ska hedra dig min älskade pappa, på fredag ska jag åka till dig med tre ljus och tre rosor, ett för varje barn du har..! Efter din bortgång satte jag mig ner och skrev ner händelseförloppet och hur jag upplevde allt i en dagbok. Jag har flera gånger sagt att det skall skrivas in här på bloggen när jag känner mig redo, och det kommer ske nu. Det är Alla Helgona på lördag och jag vill att detta inlägg är skrivet till dess..

Dagboksanteckningar:

SÖNDAG
Hej dagboken. Min älskade fina pappa gick bort efter att sen tisdagen ha kämpat för sitt liv. Min älskade pappa hade kol och ett hjärtfel i grunden och åkte efter jul på en förkylning. Den gav med sig efter mycket om och men, men efter någon dag fick han feber. Det började på torsdagen strax innan han skjutsade hem mig från Sanna. Sen på söndagen var jag förbi efter jobbet och då ville farmor att jag skulle skjutsa in honom till akuten. Pappa låg på övervåningen i sängen så jag satte mig där en stund och pratade med honom om hur han mådde, jobbet mitt och så sa jag till honom om han vill att jag ska skjutsa in honom till akuten så gör jag det och att han fick ringa när han ville på dygnet. Han svarade att det brukar hålla i sig 4-5 dygn så blir det bra sen. Jag sa än en gång att om han känner att han måste in då fick han ringa, dag som natt..

TISDAG

På tisdagen ringde farmor och sa att jag var tvungen att köra in pappa till akuten direkt. Jag hade barnen denna veckan och ringde panikslaget sjukvårdsrådgivningen och frågade dem vad de tyckte jag skulle göra. Då jag vet hur envis min pappa är så ville jag ha fakta ifall pappa skulle sätta emot och inte skulle vilja åka in. Mamma, jag och barnen åkte till farmor och när vi kom dit bestämde mamma att vi skulle ringa ambulans och tur var det för pappa vart bara sämre och sämre. Jag kommer aldrig glömma hur han satt på stolen i farmors kök hängandes över bordet och var alldeles askgrå och tungandad. Barnen stod på en varsin stol vid köksfönstret och skrek glatt att ambulansen kom. Ambulanspersonalen kom in och jag såg då att en av dem var en vän till mig. Jag slappnade av något då jag kände att pappa var i trygga händer. De pratade lite med pappa, kollade blt och försökte sätta dropp men det gick inte. De tog med honom ut i ambulansen och medan de försökte med droppet där inne i ambulansen passade jag på att ringa småsyskonen för att meddela vad som hänt. Efter en stund var det dags att åka in och jag hade turen att min vän körde ambulansen. Han berättade hur läget var och sen försökte han få mig att tänka på annat den stund vi åkte in till akuten, vilket jag är väldigt tacksam över. Vi åkte med blåljus in då pappas läge var kritiskt. När vi kom in på akuten kom verkligheten ikapp och paniken över vad som var påväg att hända försökte jag gång på gång skjuta undan. Jag lyckades en bra stund men sen kom två läkare fram och ställde en massa frågor om pappa

och så kom frågan som jag aldrig hoppas behöva få igen, de frågade om min pappa sagt något om livsuppehållande maskiner (respirator). Jag visste då att pappa var jättedålig, för jag har varit in med min pappa några gånger på akuten men aldrig fått den frågan förut. Jag sa att han inte pratat om det men att jag hade svårt att tro att han skulle vilja det. Detta fick jag bekräftat lite senare av läkare nr2 som läst igenom pappas journal. Det kändes skönt att jag ändå kände min pappa så pass bra att jag vetat vad han ville samtidigt som talet om respirator fick paniken inom mig att växa. Richard sa "Hur är det gumman?" och gav mig en kram innan han gick och då fick jag verkligen bita ihop käkarna för att inte börja gråta. Men varför jag motarbetade känslorna så mycket har jag ingen aning om. Det är väl min roll som jag alltid tagit på mig, att vara stark i tuffa situationer. Så var det nog mycket att jag skulle visa mig stark inför pappa då han får dåligt samvete när jag blir ledsen. Pappas temp låg på 33 grader, syremättnaden låg mellan 30-40% och blt var väldigt lågt. I ambulansen kunde de inte sätta dropp för kärlen bara sprack då han var kall och undernärd. När de fått upp tempen lite så gick det bättre att sticka honom. Han fick ett värmetäcke för att få upp tempen. Efter att ha fått en massa mediciner, värmetäcke och syrgas så kom han mer och mer tillbaka i medvetandet och piggnade på sig och den askgråa färgen började försvinna mer och mer. Läkare två ville prata med mig utanför rummet, och även han diskuterade kring detta med respirator. Han hade läst i pappas papper att han inte vill ligga i respirator. Läkaren berättade även att om pappa skulle hamna i en respirator då skulle han inte komma ur den. Utåt sett verkade jag nog ganska lugn i mitt beslut, men inom mig var jag panikslagen. Jag skulle ta ett beslut över min pappa, som skulle komma att handla om liv och död. Jag skulle ta ett beslut utan mina syskon som jag ansåg skulle få ha något att säga till om. Men nu var det bara jag där, jag som skulle ta beslutet, för de ville ha ett beslut direkt. Jag fattade beslutet att de fick göra allt i sin makt så länge han andades själv, alltså att han skulle slippa respirator. I slutet av detta samtal var även läkare ett med för att höra mitt beslut. Jag gick in till pappa, och pappa försökte säga något. Jag gick fram till pappa och tog hans hand som var iskall (jag kokhet) så jag värmde den. Han sa att jag fick åka hem om jag ville. Jag svarade "Att det skulle jag då inte. Jag blir kvar så länge det behövs." När jag höll pappas hand så smekte jag hans hand med tummen och han gjorde lika tillbaka på min hand. Det är kanske en liten gest för andra men för mig betydde det så himla mycket.
Läkarna och sjuksköterskorna fick tillslut upp syremättnaden, blodtrycket och tempen. Efter några timmar på akuten vart han flyttad till avd 24, där han legat förut med punkterad lunga. Där vart han kopplad till en bipap-maskin som skulle hjälpa honom att fylla lungorna. Det gick inge bra för pappa lyckades inte hitta rätt rytm så han fick emellanåt panik. Det gjorde så ont i mig att se min pappa kämpa så för sitt liv, samtidigt som jag vart imponerad över vilken kämparglöd han hade. Dock hjälpte inte bipap-maskinen då syremättnaden sjönk när pappa inte kom in i rytmen. Sjuksköterskan valde att ta bort den då syremättnaden sjönk. Jag och pappa hade ett möte med sjuksystern och jag fick hjälpa pappa att svara på frågor. Jag vart kontaktperson och jag sa att de skulle ringa mig dag som natt om det skulle bli något med pappa. Jag satt kvar med pappa en liten stund och sen ville han sova så jag gick därifrån och medan jag väntade på att mamma skulle hämta mig på sjukhuset ringde jag Natalie och Christoffer och uppdaterade dem om pappas tillstånd samt beslutet jag tagit om respiratorn. Natalie meddelade att hon och Ayla skulle komma upp till Borlänge dagen efter. Isabelle sov den natten hos farmor Birgit medan Liam ville sova med mig hemma. Jag är tacksam över att ha ett av barnen hemma i alla fall, det gav tröst och trygghet.

ONSDAG
På onsdag morgon ringde jag sjukhuset och frågade hur det var med honom. Sjuksköterskan Julio sa att det var bättre idag. Så jag, Christoffer, farmor och mina barn åkte in till Falun och hälsade på vid 14.00. 15min hann vi vara där innan pappa tyckte det vart jobbigt då han var trött och hade svårt att andas. Jag vart irriterad över att sjuksköterskan sagt att det var bättre med pappa för det var det inte, det var något sämre än tisdag kväll. Det visade sig att pappa var sämre. Han hade röntgats under förmiddagen så vi väntade på svar och jag ringde in på eftermiddagen för att se om de fått svar. Att få tag på den där Julio var ju lättare sagt än gjort. Jag ringde min bästa vän Sara och grät. Jag var så trött och så orolig. Med familjen kunde jag inte slappna av, någon var tvungen att vara stark och hålla samman alla och den rollen tog jag som många gånger på mig. Allt jag ville var att någon skulle hålla om mig och säga att allt kommer blir bra..! Natalie och Ayla kom på kvällen så jag berättade om tillståndet och vi bestämde att vi skulle åka in på torsdagen.

TORSDAG
På torsdagen ringde jag in och frågade Julio hur pappa mådde idag. Han sa att det var sämre. Jag vart då irriterad och sa till honom att jag på tisdagen meddelat dem att de skulle ringa dag som natt och informera mig om sånt här, minsta lilla grej vill jag ha upplysning om. Han sa "ok, det ska vi tänka på.." De hade under dagen fått koppla på bipap:en och röntgenbilderna visade på lunginflammation. Medicinen hade dock hjälpt något visade blodprover lite senare. Jag, Natta och Christoffer åkte in till Falun medan mamma och farmor passade alla tre barnen. När vi kom in såg jag direkt att pappa var mycket sämre. Detta fick vi även bekräftat av ssk och läkaren som kom senare då vi undrade vad de hade för plan. Vi bröt ihop totalt när vi fick beskedet att pappa inte skulle klara detta. Jag ringde mamma, mats och dagis.. Sen stannade jag och småsyskonen kvar för att vaka. Världens bästa personal som såg till att vi fick i oss mat. De höll oss hela tiden uppdaterade om vad som hände och vilka beslut som de tog. Jag var vaken hela natten, jag kunde inte sova :( Pappa var medvetslös från torsdag eftermiddag till fredag morgon. Han hade samlat på sig så mycket koldioxid när han hade "grimman" då han inte fick ur sig syret han andats in. Så han hade bipap:en hela natten. De tog blodprover för att se om koldioxidhalten vart bättre. Det vart den, men syremättnaden vart sämre med bipap:en.

 FREDAG

På morgonen fick vi infon att det inte såg bra ut :( Den söta nattsjuksköterskan kom in med näsdukar och sa till mig "Jag tror att du behöver dem här.." Natalie och Christoffer som sovit;mellan 03.00-06.00 fick infon av mig. Vi tvingades i frukost av personalen medan dem tvättade pappa och gjorde honom i ordning. Vi bytte "grimman" mot en "mask" istället och pappa vart bättre. Han vaknade till och ville på toa, sen var han vid medvetande en stund innan han började sova mer igen.. Pappa när du somnat kom mamma och farmor in med Ayla. Vi tog beslutet att jag och Christoffer skulle åka hem medan Natta vakade under dagen. Jag skulle åka in under kvällen och avlösa Natta. Jag åkte direkt till gymmet där jag träffade Sara och Vera. Saras kille Mats frågade hur det är och jag bet ihop och sa "inte så bra.." sen så fort han gått då bröt jag ihop och Sara och Vera kom och tröstade mig. Jag var så ledsen :-( Sen skulle vi äta men jag träffade Pia och hamnade på hennes kontor och vi pratade en massa medan Sara och Vera köpte mat till oss. Jag fick pannkaka så jag skulle få i mig något. Jag åkte hem strax innan jag skulle till Falun. När jag kom in till Falun så var läget stabilt. Jag hade med datorn så jag kunde plugga, godis och pizza så jag fick i mig något under natten. Jag satte mig tätt bredvid pappa och började plugga.. Jag blötte öven pappas mun med en svamp då han var så torr i munnen efter flera dagars kippande efter andan. Jag smörjde även cerat på pappas spruckna läppar. Då bröt jag ihop! Min stackars pappa, som endast 56år gammal, kunde inte ta hand om sig själv!! Jag bara tänkte på hur han skulle må om han sett det, vilket nederlag för honom :-( Men jag tog omsorgsfullt hand om min pappa. Pappa fick flera gånger medicin mot hosta och slem i halsen. Det gav ganska bra effekt, de höjde även syrgasen. Vid 22.15 pratade jag med Stefan en stund och när jag tittade till pappa då hade han dragit av sig syrgasmasken och jag skyndade på med den och sen tog jag ett syremättnadsvärde som visade runt 64-65%%. Det hade sjunkit :-( jag ringde sköterskorna och förklarade att han dragit av sig masken och att jag misstänkte att syremättnaden var sämre. Hon kollade och såg orolig ut. Hon gick ut och kom tillbaka med en sjuksköterska som kollade syremättnaden och sen sa hon till mig att det inte såg bra ut. Hon tyckte även att jag skulle ringa in dem som ville vara med och säga adjö..

 LÖRDAG
Jag ringde Natalie (farmor), Christoffer och Maria (Lars). Farmor, Natalie och Christoffer kom in. Under tiden som jag väntade på dem sköt jag en stol tätt intill pappas säng och så la jag överkroppen i hans famn. Jag tog några kort på oss tillsammans för jag visste att de skulle bli de sista :'( Jag låg länge och lyssnade till pappas andetag och var tacksam för varje andetag jag hörde. Efter ca 40min kom Christoffer, farmor, Natalie och Ayla. Jag frågade Natta om hon ville sitta vid pappas huvud, det ville hon så jag tog mobilen och pluggade in hörlurarna och la mig bakom pappa (sked). Jag kände pappas andning.. Sjuksköterskan var in flera gånger. Jag somnade till och vart väckt av sjuksköterskan som sa att det inte var lång tid kvar. Jag tog ur hörlurarna och hann inte mer än sätta mig upp och titta på pappa Då tog han sitt sista andetag :'( Jag fattade inte vad som hände. Jag tittade på Natalie, sen farmor, christoffer, sjuksköterskan och de gav ingen respons på vad som hände. Alla bara stod tysta och tittade på pappa.. Sen tittade jag tillbaka på pappa och sen snabbt på Natalie. Då kom responsen, hon började gråta och smeka pappas kind och hår. Kl. 01.19 den 19 januari 2013 tog min pappa sitt sista andetag :'( Då fattade jag, nu är det slut.. Nu har pappa fått frid. Jag la mig ner än en gång bredvid pappa och smekte hans hår. Jag var helt tom. Natalie, farmor och Christoffer grät och Ayla tittade på alla och undra varför vi såg ut så där.. Efter en stund fick vi förfrågan om de skulle göra i ordning honom så vi kunde säga förväl. Det ville vi. Så medan dem gjorde i ordning honom så då ringde och messade jag nära och kära om vad som hänt.. Efter ca 30-40min var de klara med honom. Vi fick gå in och säga förväl. Vi klappade, smekte och pussade vår älskade pappa. Han var så vit och så kall.. Hur kan man bli kall så fort?? Personalen var änglar. De såg till att vi fick i oss mat, visade omtanke och empati och de gav oss det vi behövde! Jag kommer vara dem evigt tacksam!

Buzzador - Vanish!!! :)

JAAA!! Idag fick jag äntligen hämta ut mitt nya Buzzadorpaket som innehöll en massa prover av Vanish!!! :) Jag har turen att få tre olika burkar med olika typer av Vanish!! Här skall tvättas!! :D :D

Jag söker självklart personer som vill testa! SÅ hör av er om ni vill prova så lämnar jag ett provpaket fortast möjligt :)

Länk till Vanish: http://www.vanish.se/

Mjuk pga citrus?

Alltså barn och deras funderingar, de kan ju ge ett gott skratt! 

I morse när vi skulle äta frukost så åt jag min Kesella Citrus. Isabelle frågar om det är citrus jag äter och jag bekräftar det. Då tittar hon fundersamt på mig och frågar ”Mamma, är det därför du är så skön?” Jag tittar oförstående på henne och säger ”Va, vad menar du? Vadå skön?” ”Ja, är du så mjuk och skön för att du äter citrus?” Jag tittar på Isabelle med ett leende på läpparna och skakar på huvudet och svarar ”Nej, om det ändå vore så väl..”

Mjölksjöar!

Idag gick det verkligen upp för mig vilken betydelse allt har och vilken skillnad mina handlingar har! Barnen skulle äta kvällsmat och Liam bad mig om hjälp att hälla mjölken över hans kräm. Jag går runt i lägenheten och plockar när jag hör Liam efter en kort stund säga att han vill ta mer kräm. Jag är i vardagsrummet och plockar lite och är i djupa tankar när jag efter en kort stund vaknar upp ur tankarna över att Liam ropar. Jag skyndar till köket och tittar till vänster där Liam sitter och han säger ”Jag tappade mjölk-kartongen, det gör inget eller hur mamma..?” Liam väntar spänt på min reaktion över 1L mjölk som bildar en stor mjölksjö som snabbt sprider sig över golvet. Jag vet att jag i en kort sekund stod och funderade på om jag skulle bli galen och få ett utbrott eller om jag bara skulle svara ”Nej, det är sånt som händer..” Jag som varit sjuk i flera dagar med feber, heshet, hosta och nackspärren från #”%%”¤#!! Var väldigt sugen på att välja alternativ nr1, att bli helt galen. Men samtidigt tänkte jag ”Vad vinner jag på det? Han hällde inte ut mjölken med flit och under den tid det tar att bli galen och skälla ut honom på då har den där mjölk-sjön blivit ett mjölkhav..!!” Så jag skyndar att plocka upp mjölkkartongen för att rädda de få dl som var kvar i den helt nyöppnade 1,5L förpackningen för att sen säga till Liam att det var en olycka och att det gör inget. Men att de måste skynda sig ut ur rummet så jag hinner torka upp all mjölk innan det där mjölkhavet skapats.

Barnen springer ut i vardagsrummet och leker medan jag bokstavligt springer som den överspeedade ekorren i ”På andra sidan häcken” för att hinna rädda möbler från mjölken. Medan jag springer runt i köket så hör jag hur barnen leker, för en gång skull, tillsammans och det där fantastiska härliga, underbara, magbubblande skrattet som barn så underbart kan bubbla ur sig spred sig genom lägenheten. Det var såå länge sen jag hörde det där fantastiska skrattet från mina älskade barn och det gjorde mig lugn, det gjorde att alla mjölksjöar i världen var värda att torka upp..!!! Jag visste att de gjorde något i vardagsrummet som de inte fick, för det är oftast då det där magiska skrattet uppstår, jag misstänkte att de studsade runt i soffan. Jag har varit omgiven av barn, samt varit mamma i så pass många år att jag vet att studsande i soffan ofta leder till gråt, främst när det är två ”popcorn” barn som studsar runt i en liten tresitssoffa. Jag hann inte mer än tänka tanken förrän Liam började gråta och då kom det magiska nummer två. Isabelle tröstar sin lillebror, hon frågar om han gjorde illa sig och om hon skulle blåsa. För er andra är det kanske ingen big deal, men har man ett syskonpar som näst intill slår ihjäl varandra dagligen och en liten prinsessa på ärten som helst av allt önska att lillebror kunde förvandlas till en lillasyster då är det en sjutusan till stor BIG DEAL!!! Det värmde så gott i mitt mamma-hjärta när jag hörde hur hon tog hand om sin lillebror. Liam accepterade storasysters omvårdnad och sekunderna efter så studsade de runt igen i soffan medan jag torkade upp det sista och sen ropade att de kunde komma och äta upp kvällsmaten.

Jag tycker att detta om något är ett tydligt bevis på vad viktigt våra beslut om hur vi handlar faktiskt har. Hade jag kört på som jag först tänkte, alltså supersuriga mamma då hade jag istället för två kärleksfulla och glada barn istället fått två surlortar och det hade påverkat hela kvällen..! Liam hade inte fått den där kärleksfulla omvårdnaden som han så länge ber om att få från sin syster och Isabelle hade inte fått möjlighet att ge honom den omvårdnaden och kärlek som han så gärna vill ha!! Jag fick två glada och lyckliga barn som somnade ovaggat redan kl. 18.00! :) Det tar på krafterna att vara hemma med en sjuk mamma, främst om man har en popcorn-mamma som lätt blir rastlös :P

Jag älskar er nå enormt mina skatter. Vad vore livet utan er  ♥

Önskelista!!

http://www.zalando.se/khujo-foxglove-jeansklaenning-blatt-kh121c017-904.html?wmc=DIS46_RT_SE_2006914.&opc=2211