Onsdag

Det här känns så himla sorgligt. Jag vill få det att funka, för jag vill så mycket mer, men jag kan inte kämpa själv, för tyvärr funkar det inte så. Att det ska vara så himla svårt, men jag känner att för varje dag och varje ny besvikelse att hoppet och känslorna försvinner mer och mer. Det känns så himla sorgligt för det skulle kunna vara så himla fantastiskt alltihopa. Jag har fått gå igenom så mycket skit redan och orkar inte med detta en gång till. Varför kan inte personer som inte vet vad de vill låta mig vara ifred?

En sak som är positiv i all denna röran är att jag tränar som en tok. Jag måste bli av med känslorna på något sätt och träning är ett toppensätt. Att få avreagera sig på något sätt, imorgon blir det förhoppningsvis ett gympass och en promenad/löpningspass. Idag vart det sammanlagt 3 promenader (1tim, 1tim, 2tim).. Så nu hoppas jag på lite resultat :) 

Träffade en liten nattkompis på nattpromenaden, en liten igelkott.. Skrattade som en galning när mamma försökte få ner den från det höga gräset då den var på väg ut på stora vägen. Varje gång igelkotten ryggade och hoppade så hoppade mamma och skrek. Såg så himla roligt ut. Det slutade i alla fall med att mamma gav upp, bara att hoppas att lillen gick ner på gång/cykelvägen igen..

Det har hunnits med en hel del idag, men sover man bara 2 timmar efter ett nattjobb så är det inte så konstig :P Men min kropp ville inte sova mer :P Jag var på Liljan på kvällen och åt tacobuffén och där träffade jag mycket trevligt folk :) Var länge sedan jag skrattade så mycket :) Tänk vad en del kan få en på bra humör, fler sådana vill man ha i livet.. Ex:et ringde idag också och meddelade att Liam gjort illa sig på dagis.. :/ Först var det Isabelle i måndags som slog sig så illa att Mats fick åka med henne till Falun och tejpa såret. Inte tusan hade personalen ringt och meddelat oss om detta, utan Mats fick informationen om olyckan först när han hämtade barnen på dagis. Det måste ju sys/tejpas inom 8 timmar så det var bara för honom att åka in med henne på en gång när han upptäckte sårets djup under plåstret. Liam i alla fall klämde sina/sitt stackars fingrar/finger under en stor sten på dagis. De använder sig av stora stenar när de ska ha dörrarna på dagis öppna och han lekte med den. Så pedagogen sa åt honom men tog inte bort honom från den, och efter en stund hade han klämt fingret/fingrarna under stenen :( Så nu är det blånagel.. :/ Inte heller denna gången ringde de och meddelade vad som hänt. Det kommer bli ett snack med dem på måndag när jag hämtar dem. Vad är det för sommarpersonal egentligen, de jobbar ju på andra förskolor, och man tycker ju att det borde vara samma regler där som på alla andra förskolor *suck*..

Nej, nu blir det att sova så man orkar med allt imorgon. Är mycket på "måste" listan imorgon.. Sov gott alla goa..