Kan inte fatta hur jag hunnit med allt som hunnits med idag. Inte känns det som torsdag heller, utan fredag..!

Idag vart dagen en känslomässig berg och dalbana.. Det började redan när jag tidigt i morse cyklade till gymmet, jag kände redan då att något inte stod rätt till. När jag sen körde mina 45 min på crosstrainern vart det mer och mer uppdagat att min kropp inte mår bra.. Men envis som man är så körde jag klart de där 45min och när jag sen gick för att hämta papper och rengöringsspray så fick jag en chock när jag kollade i spegeln. Jag var knallröd i ansiktet och ögonen var illröda.. Jag gick och torkade av maskinen och när jag sen var på väg till maskinerna för att köra styrketräning så kom nästa varningstecken, nämligen spänningar och stamningar över bröstet..! Men jag glömde konstigt nog snabbt bort det och körde på. Det slutade med ett träningspass på 2,5 timme..!! Fattar inte hur jag kunde få ihop det till så mycket. Men nog tusan körde jag på (1timme kondition och 1,5timme styrketräning)..
Jag skyndade mig hem och gjorde mig i ordning för att sen ha ännu en supertrevlig lunch på Liljan med Dan :) Vi pannkaksgalna människor.. haha.. Ingen kan slå oss i att vara fanatiker när det kommer till pannkakor :P
Jag pratade efter lunchen med lillsyrran och berättade symptomen som jag upplevt under dagen. Jag vart orolig då pappa har hjärtfel som kan vara ärftligt och jag har inte kollat upp det.. I alla fall ringde jag vårdcentralen. Hon ställde en massa frågor om hur länge jag känt så här, om jag upplevt andra symptom, hur ofta jag tränar när jag är frisk och om jag tränar när jag är sjuk.. När det kom till andra symptom kom jag på att jag under gympasset känt stramningar och spänningar över bröstet, precis som när man har träningsvärk, men jag hade inte träningsvärk. Sen förklarade jag att jag den senaste tiden varit väldigt trött och matt i kroppen, men att det nog beror på allt jag varit med om under den senaste tiden. Hon frågade vad som hänt och jag förklarade.. Hon avslutade samtalet med att säga "Jag vill att du ska veta en sak, och det är, att det här ser inte bra ut. Vi har fullbokat ett tag framöver, men jag ska få in dig på ett snabbt besök på tisdag." Jag sa att jag förstod det, det gick upp för mig när jag berättade allt för henne att det har inte varit lätt för mig den senaste tiden och jag är ju ett ånglok x 10. Jag tar det ju aldrig lugnt.. Sen sa hon "Jag måste be dig om en sak, och det är att du låter bli att träna fram till dess att du träffat läkaren. Klarar du det?" Jag svarade osäkert "Ja, det tror jag.." "Är du säker", frågade hon.. "Nja.. Ja.." svarade jag än en gång osäkert..
Jag var sen ut på en kort promenad med mamma då jag var tvungen att lufta huvudet och alla tankar.. och sen var jag iväg med pappa och köpte hem färg, bets, lack, penslar, ved och ljus. Jag ska nämligen måla om mitt bord och stolar i köket :) Skulle ha börjat med det nu på kvällen men det vart andra planer..
Jag tog nämligen en liten promenad till ICA Maxi med Sara på kvällen.. Och vi pratade en massa om mitt samtal med vårdcentralen. Det är helt sjukt, men hon berättade om det jag vart med om och hur mycket det påverkat mig på ett sätt att jag vaknade upp. Jag insåg att jag är inte färdig i min kris än, jag har lång väg kvar. När jag kom hem fick jag panik.. Jag ville bara bort.. Jag läste klart skolboken och sen klättrade jag näst intill på väggarna. Jag hade lovat Sara att inte hålla på och slipa och kvistlacka bordet och stolarna idag, utan jag skulle ta det lugnt. Men jag var tvungen att komma ut ur lägenheten. Att ta en promenad i mörkret var ju bara att fet glömma på grund av alla idiotiska karlar som inte har något j*vla vett i huvudet..! Så det var bara att åka till det ställe där jag visst att jag kunde få utlopp för mina känslor, nämligen GYMMET..! Ja, jag vet att jag lovat. Men om man mår som jag mådde så fanns det ingen annan utväg. Så jag körde 15min på crosstrainern och de sista 5min kom symptomen igen. Jag gjorde klart de 5min sen körde jag lite styrketräning. Jag vart så arg, arg på att jag ska behöva gå igenom alla jäkla känslor igen..! Jag orkar inte!! Jag fick så mycket kraft så jag klarade fler övningar än jag brukar på armövningarna och benövningarna, jag bara matade på och nästa träningspass blir det att öka på några vikter :) Det var så skönt att ta i för kung och fosterland. Det som är så skönt när jag kör styrketräning är att symptomen finns inte, det är bara när jag kör kondition.. (och nu även när jag promenerar och cyklar).. När jag satt där vid den näst sista maskinen kom paniken igen, jag ville inte hem, jag ville inte vara ensam. Men de som jag känner trygghet till att höra av mig till var upptagna med sitt och jag ville inte störa.
Men bara jag kommit hem och duschat samt tvingat i mig smörgåsar så kom lugnet.. :) Jag ska skriva lite på mina skoluppgifter nu, sen sova. Få se vad morgon dagen har att erbjuda :) Blir i alla fall att ringa vårdcentralen och göra upp en plan. För att inte få träna alls finns inte i min värld just nu. Jag måste få göra utlopp för mina känslor. Men får kanske göra det med en lugnare träning.. Få se vad de säger..
Jag förstår att ni alla tycker att jag är helt dum i huvudet som utsätter mig för det här. Men saken är den att träning är min terapi, min trygghet. När jag tränar gör jag utlopp för jobbiga känslor, jag grubblar och funderar och löser ofta många jobbiga saker när jag cyklar eller promenerar. Sen har jag tagit det lugnt i en vecka, kanske inte är lugnt för en "normal" person, men för mig har det varit väldigt lugnt. Och det har resulterat i ett x antal migränattacker. Så jag får just nu välja mellan migrän eller andningsbesvär, och hur hårt den än låter så väljer jag just nu andningssvårigheterna när jag överanstränger mig. För med migränen kan jag inte göra någonting..! Sen ska jag ta det lugnt nu över helgen. Det blir att plugga och måla bord, samt umgås med släkt och vänner. Så var inte oroliga. Jag lyssnar på kroppen, för som ni alla vet så känner vi alla vår egen kropp bäst, och jag vet vad min kropp klarar.
Ta hand om er!! Sov gott alla goa.. Puss <3>