Rosa rOsA RoSa!!!

För er som har missat det så ÄLSKAR jag rosa!!! :) Idag när jag surfade runt på nätet efter info till mitt projektarbete så hittade jag dessa bilder!!! :)

Handfat, ROSA såklart :P

Tvättkorgar som ser ut som tvättmaskiner.. ROSA såklart ;)

ÄLSKAR ÄLSKAR!!

Guuud vad jag älskar min balklänning!! Idag åkte jag och mamma ner för att hämta den. Det snöade ute så jag kunde inte gå ner och hämta den, enligt lillsyrran :P Mamma ställde sig på sveatorget och jag såg att det stod 3timmars parkering på en skylt. Då sa jag till mamma med ett stort leende "Åh, 3 timmar, gud vad bra".. Mamma tittar på mig och säger "Patricia, vi får tyvärr stå där det är fem minuter".. "Vadå tänkte du prova klänningen igen?" "JAAA!! vet du hur mycket jag har saknat min klänning" svara jag med ett stort leende på läpparna.

När vi kommer in i butiken så möter en av tjejerna upp oss. Hon frågar om jag är där för att prova klänningen igen. "JAA, och så tänkte jag köpa den och ta med hem.." svara jag! Hon går runt och letar efter klänningen och ber mig gå in omklädningsrummet. Jag har så fullt upp med att kolla på andra klänningar att mamma måste säga åt mig att gå göra som hon sa.. :P Jag bara "VA?" och ser ut som ett ? :P haha.. Jag sa att det finns så många fina klänningar att jag skulle behöva gå på bal oftare ;) "Jag får ta och träffa en kille som får gå ofta på sånt" sa jag till mamma. Butiksbiträdet hittar klänningen och jag skyndar in i omklädningsrummet. Det kommer då ett annat butiksbiträde in i rummet och frågar min mamma om jag är den som provar klänningen som satt på skyltdockan. "Jaaaa" ropar jag glatt från provrummet. Hon berättade då att det varit in folk och frågat efter den och personalen har då fått säga att den är såld. Jag bara tackar gud och min lillasyster att vi var in i butiken när vi väl var in :)

När jag kommer ut så får jag hjälp med snörningen på klänningen och när det var klart kom komplimangerna :) Det intressanta här är att butiksbiträdet säger "Du som är så vacker i de här typerna av klänningar skulle gå ofta på bal, du får bli ihop med en officer eller liknande".. Jag bara gapade, för jag och mamma hade ju precis pratat om det och detta butiksbiträde hade varit i ett annat rum och omöjligt kunnat ha hört vår konversation. Vi berättade om det vi sagt tidigare och skrattade :) Hon sa att jag som passar bra i klänningarna och tycker så mycket om dem skulle ha gått modell och visat upp deras kläder. Jag bara tittar på henne och gapar igen, för jag har i över ett års tid gått runt och sagt till familj, släkt och vänner att det skulle vara en dröm att få gå modell för just de två brud- och balbutikerna. Så hon tog klädstorlek, skostorlek, längd, namn och telefonnummer :) Så de ska tänka på mig om de får ett jobb!! :) Jag kan meddela att jag inte kunde annat än gå ut ur butiken med världens största leende..

.. För äntligen börjar det vända för min del!!!! :)

Händelserik dag i familjen Bergkvist liv..!

Igår var ännu en spännande dag i familjen Bergkvist liv..

Jag och barnen började dagen i tvättstugan (07.00-10.30).

Sen hann vi inte mer än göra oss i ordning förrän jag, barnen, Natalie och Ayla skulle på pannkakslunch med Andreas på Liljan! :) Och jag får be om ursäkt för att jag inte orkade sju pannkakor :P Jag fick i mig fyra stycken i alla fall, och det är mycket för att vara jag! :P

Sen var det Kupolen dags. BLÄÄ säger jag då bara, nog för att jag är översocial men det var till och med för mycket folk för mig! :P Vi sprang runt där i några timmar i allafall och letade efter klänning och skjorta till Isabelle och Liam! :) Isabelles klänning hittade vi snabbt, värre var det med Liams kläder. Det fanns inga storlekar alls kvar så det slutade med en skjorta i en storlek för stort. Men då kan han ha den hela nästa år också om vi ska iväg på kalas och grejer! :)

Jag och barnen sprang in på Ica Kvantum och handlade saker till pepparkakshusbygget :) Sen mötte vi upp mamma och Natalie + Ayla när de letade klänning och grejer till Natalie :) Vi gick hem strax därefter och vart upphämtade av pappa. Vi skulle nämligen till farmor och äta mat! :) Jag hade som vanligt inte så mycket aptit och åt inte mycket mat, men fick i mig två tunnbrödrullar iaf :P Inte för att jag var så hungrig, utan jag åt mer för att man vet aldrig när man får igen :P haha.. Fast nu vet jag i och för sig att jag får på både lördag och måndag. Men sen då? :P Så det är bara att vräka i sig medan man har chansen ;) Sen vart det en massa fika och min farmor har börjat med att det mina barn inte äter upp, det ska jag äta upp. Så det vart en extra lussekatt och en massa kakor.. Suck! Jag känner mig som värsta avfallskvarnen :P

Sen skjutsade pappa hem oss. Jag och barnen klädde julgranen medan mamma, Natalie och Ayla kollade på :P Sen klippte Natalie både Isabelle och Liam! :) Så nu är de julfina i håret! :D Sen satte vi oss i soffan och Natalie och Liam höll på och busbråka om vem som skulle ligga närmast mamma/mormor.. Det slutade med att mamma satt till höger i soffan med Natalie halvt liggande på sig, sen låg jag på Natalie och så låg Liam på mig. Vi höll på att garva och sa att det skulle vi ha haft på kort :P Liam gosade och luktade på mig som han alltid gör, min lilla knäppis :P Sen så var olyckan framme :( Liam ställer sig upp och jag har handen bakom rumpan/ryggen på honom. Sen vet jag inte riktigt vad som hände som gjorde att han ramlade bakåt. Men jag grabbade tag bakom rumpan/ryggen i ren reflex när jag såg att han flög bakåt och så såg jag hur han böjdes bakåt i ryggen och så vart han jätteledsen. Jag trodde han missade kanten på vardagsrumsbordet och att han vart ledsen för att han vart rädd. Men mamma skrek rätt ut då hon såg att han slog i sig och hon trodde han slog i tinningen. Jag bara kastade mig upp ur soffan direkt och drog upp Liam och då såg jag hur det bara sprutade blod från käkpartiet och då fick jag syn på såret. Vi fick alla panik, jag och Liam vart nedblodade direkt, lillsyrran hämtade handduk och tryckte mot det stora såret och jag fick lov att bita ihop för att inte börja störtgråta och mamma ringde 112. Så det var panikartat här kan jag meddela. Jag kunde inte bita ihop länge utan började gråta, men försökte bita ihop många gånger för att Liam inte skulle se. Liam var jätteledsen och sa att han hade så ont. Jag fick ta över handduken och hålla mot Liams sår och han grät helt hysteriskt. Sen sa Liam "Mamma blåsa, mamma det gör ont.." Jag kände att nu måste jag ta mig samman, jag är föräldern och det är jag som ska vara tryggheten. Så bara att bita ihop, torka tårarna och så tittade jag på min ledsna lilla son och sa "Liam, mamma finns här för dig. Jag ska inte lämna dig. Ta det lugnt så kommer det bli jättebra". Liam tittade mig i ögonen, vart knäpptyst och tittade på mig och gosade in sig i min famn. Jag tog bort handduken och blåste försiktigt på såret. Liam, min lille älskling tittar mig i ögonen och säger "Tack mamma". Om man inte gråtit innan då kan jag lova att då brister det direkt när man hör något sådant.. ;) Jag och Liam gosar en stund och Isabelle och Ayla kommer ut och undrar vad som händer. Isabelle och Ayla var nämligen inne på barnens rum och lekte och kom inte ut förrän en stund senare och undrade vad som hände. Det var tur att hon inte var med när det var som värst..
Sen började kaos nr 2. Mamma hämtade bilen för att skjutsa in mig och Liam till akuten i Falun medan Natalie försökte få på Ayla och Isabelle ytterkläder och jag sprang runt som en speedad ekorre för att plocka med saker till mig och Liam.

När vi kom in till akuten fick vi gå direkt till öron/näsa/hals. Där fick vi sitta en stund. Jag och Liam läste en bok och en annan pojke som var där med sin mamma satte sig med oss och lyssnade på sagan :) Vi fick vänta ca 10-15min sen fick vi komma in till läkaren. Han kollade på såret och sa att det var tur att vi kom in. För han såg ända in till benet så det togs beslut om att sy. Liam var så duktig och gjorde precis som dr sa :) Han sa inte ett knyst fast läkaren satt där och klämde och tittade på såret. Liam fick lägga sig på britsen och läkaren skulle bedöva. Då vart min lille prins så ledsen, det gjorde ju så ont :( Det värsta var att behöva hålla fast Liams armar och sen när han säger "Mamma, hjälp mig.." då kan jag meddela att jag fick bita ihop hårt som tusan för att inte börja gråta. Det känns inte kul att utsätta sitt barn för det där. Men jag tänkte att det var för hans skull. Så istället för att vara en grin-Lisa så valde jag att smeka honom på huvudet och prata lugnt till honom och berätta varför läkaren gjorde som han gjorde. Liam sa hela tiden "Blir det bra nu?" och "Är vi klara nu?" Det var inte roligt att meddela honom att vi precis börjat. Men i och med att han inte är så gammal så sa jag "När doktorn sätter på plåstret, då är vi klara" :) Så då hade han någonting att fokusera på :) När doktorn sydde vart Liam rädd när på första stygnet, det var nog mest att det var obehagligt. Sen de tre andra stygnen så var han cool lugn :) och när plåstret sen kom på, då sa han med ett leende på läpparna "Är vi klara nu?".. Jag sa "Ja, nu Liam är vi klara" :) Liam satte sig upp fort som tusan och slängde över fötterna över britskanten och gav läkaren en sträng order om att hissa ner "sängen" så han kunde komma ner. Läkaren bara skrattade och hissade ner britsen :) Jag tror aldrig jag sett Liam skynda sig så snabbt mot en dörr någonsin :P Jag fick påminna honom om att jackan ska på :) Sen tackade vi läkaren och sjuksystern och önskade dem en god jul! :)

Jag och Liam ringde och messade en massa folk medan vi väntade på mamma som skulle hämta oss. Jag och Liam hade en fotostund/mysstund i väntrummet medan vi väntade på skjutsen :) Jag bjöd Liam på en chokladbit för att han var så duktig. Jag sa till Liam att jag skulle ta kort och att han skulle visa chokladbiten och le. Då kom nästa gråtgrej. Liam sitter där så sött och försöker le. Han håller stolt upp chokladbiten så jag kan ta kort och jag tänker "vad konstig han ser ut".. Sen kom jag på det, han har fått bedövning så ena mungipan rör sig inte. Då var det bara att bita ihop igen för att inte börja gråta. Min lille gosse, inte ska han behöva gå igenom det här!! Sen satt jag och Liam och bara myste. Så säger Liam "Mamma, jag har INTE bajsat".. Då tänker jag! NEEJ..! Men jag hade som tur var packat ner blöjor och tvättlappar. Liam gnessar runt på bänken vid blöjbytet och jag sa åt honom att vara försiktig så han inte gör illa sig igen. Då säger Liam glatt med ett stort leende på läpparna "Ja, då får vi gå till doktorn igen och jag får sy mig igen".. Jag bara tittar på honom och svarar "Ja, men du, så roligt ska vi inte ha det. Mamma tycker att det räcker med de fyra stygnen du precis blivit sydd med.."

När vi kommer hem får Liam sova bredvid mig, det var hur mysigt som helst :) Han låg och höll om mig hela natten min lille prins ♥

Det underbara i allt detta är min goa sons positiva syn på saker och ting.. Han sa hela tiden "Mamma, det blir bra" och "Mamma, det går bra nu".. ♥

Jag älskar mina underbara små barn så mycket.. Även om det många gånger är motigt och jobbigt i all denna trots, så skulle jag aldrig byta bort det mot någonting! De är ju mitt allt!! ♥

En sjutusan till uppdatering :)

Igår var det en spännande dag! :)

Jag har nu börjat gå till och från förskolan igen. Har haft turen att låna Freddas bil fram till nu, så nu är det bara att trampa på igen och det går faktiskt jättebra! :) På morgonen vart det en spännande tur som skulle ha kunnat bli en riktigt irriterande tur.. Men jag valde att göra det bästa av situationen, för inte tusan går det bättre för att jag surar ihop och blir irriterad. Problem ett var de moddiga områdena och det gick inte att köra framåt med cykelkärran/joggingvagnen över den där modden. Så smarta jag vänder på vagnen och jag drar den bakom mig och tar i för kung och fosterland, och det vart fin armträning kan jag lova :P
Sen kom vi till ett skolområde som har en smal väg, är liksom en bil som får plats och har man tur kommer man förbi med en smal vagn. Men nu stod det inte en liten bil mitt på vägen utan en stor lyftkransbil och så en massa snö på sidorna. Jag kände stressen och irritationen komma krypandes. Jag stod bakom bilen en stund och väntade började med "Jäkla karlar, ja nu fick jag mer att irritera mig på kring dem".. Sen kollade jag på sidan av bilen och såg att en bit fram fanns det en liten glipa. Så jag sa till ungarna "Håll i er nu, för nu blir det skumpigt".. Jag gjorde som tidigare, tog vagnens handtag bakom ryggen och tog i för kung och fosterland. Jag klev upp i snödrivan och drog upp vagnen där sen var det bara att ta i och slita vagnen genom snöhögen några meter för att sen kunna gå ner med ena hjulet en bit bort och slutligen var det bara att slita ur vagnen från den meterhöga snöhögen och trampa vidare på den plogade vägen. Skulle ha vart kul att se chafförens min, för han var nog inte van med det där. Men inte tusan har jag tid att stå där och glo heller.. Hade ju skolmöte någon timme senare.. Barnen tyckte det var jättekul i alla fall :P "Mamma, gör det där igen...!!" ropade dem. "Mmm, eller hur.." tänkte jag :P Bra träning i alla fall! :D

Sen pluggade jag, så var det CF träning! :) På CF var Natalie (lillsyrran) och hennes dotter Ayla med på! :) De kollade och umgicks med Pia medan jag körde mitt :)

Sen var jag trött och slut. Vi sprang och gjorde lite ärenden till Natta och så träffade vi pappa lite snabbt. Sen var det typ 45min innan jag skulle gå och hämta barnen. Jag var helt slut och pappa var så gullig och erbjöd sig att skjutsa mig men jag hade cykelkärran på dagis så det var bara att gå kände jag.

Jag och Natta hade planerat att vi skulle kolla på balklänningar. Det var två butiker som vi skulle kolla i på stan. Jag var inte alls på humör, jag ville ha mer tid så jag skulle ha tid att titta :)
Men vi gick in i butik 1 och jag berättade vad jag var ute efter och vad jag skulle på. Hon tog fram några men det fanns inga fina i rosa, som jag gärna ville ha. Men jag provade några olika modeller just för att hitta vilken modell jag kan tänka mig och jag hittade tre olika klänningar. Men ingen var så där "DEN SKA JAG HA!!" Men jag tänkte gå dit idag igen och prova dem igen. Vi gick och jag tänkte att vi skulle gå hem så jag kunde gå och hämta barnen på förskolan. Men så sa Natta att vi skulle gå till den andra butik 2. Natta kommer in först då hon ska in med vagnen och jag håller upp dörren. Så ropar hon rätt ut "Patricia, här är din klänning".. Jag skyndar in och tittar, och där, på en skyltdocka precis vid entrén är den..!!
Precis när jag kommer in så kommer ett butiksbiträde och hälsar oss välkomna. Jag säger snabbt hej samtidigt som jag förtrollat går fram till klänningen. Jag står och gapar och upprepar, nu överdriver jag inte, säker 20 ggr "DEN DÄR SKA JAG HA, DEN ÄR MIN".. Butiksbiträdet informerar om att de fått in den för några dagar sen.. Då kommer jag ur drömbubblan, och jag frågar försiktigt "Vad är det för storlek på klänningen?" Jag vågar knappt titta på henne för jag är så rädd för svaret. Hon säger storlek 36 och jag bara "Jaha, men då är det kört. Det var för bra för att vara sant.." Jag har lagt på mig så mycket muskler på ryggen och 38 klänningarna i butik 1 fick jag precis igen i dragkedjan. Men hon sa att det var snörning i ryggen så det ska nog gå bra. Hon frågar mig om jag vill prova den? "JA, får jag göra det? frågar jag henne. "Självklart, jag tar av den från dockan bara".. Jag kliver nervöst in i omklädningsrummet och undrar om jag ska komma i den där lilla klänningen.. Jag kliver i min prinsessklänning och drar upp den, och det går hur lätt som helst!! :) Jag vart så förvånad över hur lätt jag kom i den när det var så svårt att komma i 38:orna på butik 1 :P

Jag kliver ut ur omklädningsrummet och butiksbiträdet knyter i ryggen och ett annat butiksbiträde kommer ut för att titta. Jag var tydligen den första som provade den. Natalie stod framför mig och log och sa att det var en "Patricia-klänning", en riktig "prinsessklänning" :)
Jag kan säga att om det inte vore för att barnen skulle hämtas hem från förskolan då hade jag gått runt i den i flera timmar..!! Jag ÄLSKAR den!!! På torsdag eller fredag ska jag hämta hem den!!! :) Hur tusan ska jag kunna ha den hängandes i 2 veckor??? Den åker nog på några gånger om jag känner mig själv rätt :P Gäller bara att ha någon här hela tiden som kan hjälpa mig med snörningen i ryggen! :)

I alla fall så vart vi kvar i butiken lite för länge :P Så jag hade 30min på mig att ta mig till barnens förskola, och det tar ca 45min.. Så det vara bara att springa! :) Jag kände konstigt nog inte av överansträngningsastman alls när jag sprang igår :) Vet inte om det var för att jag var så himla lycklig :) Jag hade ett stort leende på läpparna när jag sprang, sen var jag bara tvungen att ringa till goa Sara och meddela att jag hittat drömklänningen! :)

När jag och barnen kom hem vart det kvällsmat och mys i soffan framför en film och julkalendern :) Sen skulle barnen sova och de krånglade.. Jag som var så sjukt trött och vart irriterad. Liam kommer mitt i alltihop "Mamma, jag vill bajsa på toaletten".. Suck tänkte jag. Men i och med att han pott-tränas just nu så var det bara att köra på. Han gör oftast inget men man kan ju inte chansa och så måste jag ju ta honom på allvar. Så jag satte honom på toaletten och efter en stund säger han "Nu är jag klar..". Jag lyfter av honom från toaletten och nog tusan hade han bajsat. Min lille älskling..! Jag vart så himla glad och berömde honom till tusen :) Han har blivit så duktig!! :) Sen var det bara att lägga honom igen och fortsätta tjafsa tills han efter någon timme somnade :P

Jag slog in lite julklappar och sen kollade jag på några Sunes jul - avsnitt och så somnade jag för att någon timme senare vakna av grannens galenheter (partydansande) och sen vart det inte mycket sömn kan jag meddela.. Så idag vart det en tupplur på 30min innan seminariet började..! Tur att jag lärt mig slappna av och tillåta mig sova middag! :) Man sover tydligen väldigt gott på lussekatter och knäckebröd ;)

Nej, nu blir det att fortsätta plugga, har lite (upp över öronen, tack högskolan dalarna) att göra innan kidsen ska hämtas hem från förskolan. Jag tänkte hämta hem dem lite tidigare idag, så vi hinner pynta granen innan jag ska ut och äta med CF gänget ikväll! :)
Puss på er!!

Uppvaknande!

Hur mycket förväntas man orka som människa? Jag blir bokstavligt talat uppäten och isär sliten!! Jag vet inte hur länge till jag ska orka.. Jag är totalt urpumpad. Jag orkar inte känna (känslor) och jag kan inte tänka..! Det är slut på riktigt..! Jag behöver verkligen resa bort, bort från alla måsten, alla krav.. Ja, ALLT! Jag vill bara vara, jag vill vara spralliga och glada Patricia. Jag är trött på att vara Patricia som kämpar för livet för att få alla andra att må bra/nöjda.. eller nu vart det fel.. Jag vill finnas där för alla, lyssna, hjälpa och stötta. Men just nu känner jag att det blir på bekostnad av min hälsa. När ska allt vara bra?

Nu vet jag att alla inte kan må bra på samma gång, men det är just detta att den ena STORA jobbiga händelsen överlappar nästa.. Det har hållit på så här i 1½år nu. När ska JAG få vila, få bli bortskämd, uppskattad och bara få vara? Att bara få njuta av livet med nära och kära? Slippa känna ständig oro, slippa gråta varenda eviga dag för att man är så jäkla orolig för människor att man varken vet ut eller in. Jag bokstavligt talat vänder ut och in på mig själv dagligen för att få andra att må bra. De som drabbas av detta är jag och mina älskade barn som just nu har världens sämsta mamma. En mamma som ständigt är stressad, har en massa måsten som ligger på en nivå högt ovanför huvudet, vilket resulterar i en lättretlig mamma.

Jag är en bättre mamma, det vet jag. Jag vill vara den bra mamman som jag var förut. Den glada, tålmodiga och roliga mamman...! Så nu får det bli ett stopp på det här..!

Jag pratade med en vän häromdagen om detta och han sa "Men vem är det som ställer dem här kraven?" Jag svarade "Det är jag.." Men har man haft det som jag har haft det i mitt liv då försöker man få bekräftelse på den ena eller andra sättet, för att bli sedd. Ingen vill vara osynlig.. Mitt sätt har alltid varit att ta hand om människor, ända sen jag var liten har jag tagit på mig den rollen. Eftersom jag sällan fått uppskattning för det jag gjort så har jag ställt högre krav på mig själv, eftersom jag sällan fått ett tack eller att folk visat en uppskattad gest så har jag ansett att jag inte gjort tillräckligt bra ifrån mig.. Så att jag "äts upp" det är mycket mitt eget fel. Att jag har skyhöga krav på mig själv, samtidigt finns det dem som har höga krav på mig, och jag blir så arg på mig själv att jag godkänner det..!

Nu vill jag inte att familj och vänner ska sluta prata av sig, umgås med mig eller ringa. Jag finns här för er alla. Men det jag ska sluta upp med det är att boka in så många på samma dag.. Jag måste se till att få en liten stund för mig själv också..! :)

Nej, men om man skulle ta och koppla på hjärnan och se till att skriva samman månobservationen nu då så slipper man en skoluppgift på axlarna i alla fall! :) 

Svaret på frågan!!!

 

Jag har i flera inlägg diskuterat kring varför jag tröttnar på killarna jag träffat de senaste månaderna och varför ingen av dem duger..! Efter mycket grubblande på frågan har jag nu funnit svaret. Kan inte annat än tacka min goda vän Dan för det. När vi var ute och hade vår traditionella pannkaksdejt i torsdags så sa han något och det bara sa "klick" uppe i huvudet.. Helt sjukt, var precis som på tecknade filmer när de får en glödlampa ovanför huvudet..

Saken är den att jag redan träffat personen som passar mig perfekt,. Innan jag träffade den här killen hade jag skrivit ned vad jag sökte hos en kille, min så kallade "Mr McDreamy" och så bara dök han upp. Han behandlade mig precis som jag alltid velat bli behandlad, han fick mig att må bra så himla bra när vi var tillsammans och det var första gången jag träffat någon som verkligen var mån om mig och verkligen var intresserad av hur JAG mår. Det var inte bara en artighetsfras.. Men det finns ingen som är perfekt, både han och jag hade våra brister som ledde till att det inte fungerade, ingen av oss var egentligen redo heller.. Men en finare människa får man leta efter.. Det är det som gör att jag inte tycker att någon annan passar mig, de är inte som han, de ger mig inte samma respekt eller visar samma omtanke. Visst kan jag nöja mig med mindre, men jag har insett att jag förtjänar det bästa, och jag vet att få en bättre kille än den jag haft är nog ganska svårt.. Så boys ribban är satt ganska högt! ;)

Tack vare honom har jag utvecklats, min del till att det inte höll var att jag inte kunde öppna mig.. Men jag har tack vare honom (och bästaste Sara) utvecklats och nu är jag mycket bättre på att öppna mig för människor. Istället för att säga det "jag tror" att folk vill höra så säger jag som det är..! Jag tillåter mig var svag och jag tillåter mig att vara ledsen. För jag är mänsklig och  har väldigt jobbiga dagar jag med.. Jag är inte alltid ett popcorn med ett stort leende på läpparna.. Att jag ÄNTLIGEN vågar visa dessa sidor har jag honom att tacka för. Det som är så himla tråkigt är att det var tvunget att sluta som det gjorde för att jag verkligen skulle ta tag i saken.

Men som jag många gånger sagt så kommer det något gott ur allt ont. Och det kan till en början vara väldigt svårt att se vad det skulle vara, men jag är en "funderare" och reflekterar kring mycket i mitt liv och det har lett till att jag utvecklats nå enormt som person.. Jag är inte alls samma person i mitt tankesätt som för ett år sen, och inte samma person som i somras. Alla personer man möter utvecklar en och gör att man lär sig något nytt om sig själv. Som Kay Pollak sa "Genom andra känner man sig själv.." Jag har aldrig riktigt förstått det uttrycket förrän nu under hösten! :) och när han sa det för 1½ vecka sen, då vart det ännu tydligare :)

Men nu när jag vet vad det är som gjort att jag inte varit redo, vad som gjort att jag tröttnat och fått mig att bara strula runt, kan jag förhoppningsvis BLI REDO!! :) Det är snart ett nytt år med nya möjligheter! :) Nya möjligheter att utvecklas :P

Ha en toppen lördag kväll alla underbara! Det har jag haft med mitt underbara JÄRNGÄNG!! :)

Är det möjligt...

 

att en människa kan vara så JÄVLA SNYGG!!! Det är ju helt jäkla sjuk!!!!! Haha, snacka om att vara som 14-15år igen när man dreglade efter Westlife ;) Men de är ju ingenting mot den här personen!

Det är ganska fascinerande hur så många kan tycka att han är så snygg med tanke på att alla har olika saker som man fastnar för, det måste betyda att han har så pass många av dessa dragen som gör att han fångar många olika människors intresse..

Det är så kul, för flera gånger när jag pratat med killar om Falk filmerna så får jag ALLTID samma fråga "Jaha, och du är väl som alla andra tjejer och tycker Joel Kinneman är skitsnygg..".. De säger det med en tung suckande ton :P Jag kan inte annat än le stort och skrattande svara JAAAA!! Haha..

Jaja, nu får det vara nog dravlande om denna hunk ;) Bara att byta kläder och hämta hem lillskroten som varit på dagis idag medan Bellisen har vart hemma med mig då hon varit lite hängig..

Puss på er!!