Hur mycket förväntas man orka som människa? Jag blir bokstavligt talat uppäten och isär sliten!! Jag vet inte hur länge till jag ska orka.. Jag är totalt urpumpad. Jag orkar inte känna (känslor) och jag kan inte tänka..! Det är slut på riktigt..! Jag behöver verkligen resa bort, bort från alla måsten, alla krav.. Ja, ALLT! Jag vill bara vara, jag vill vara spralliga och glada Patricia. Jag är trött på att vara Patricia som kämpar för livet för att få alla andra att må bra/nöjda.. eller nu vart det fel.. Jag vill finnas där för alla, lyssna, hjälpa och stötta. Men just nu känner jag att det blir på bekostnad av min hälsa. När ska allt vara bra?
Nu vet jag att alla inte kan må bra på samma gång, men det är just detta att den ena STORA jobbiga händelsen överlappar nästa.. Det har hållit på så här i 1½år nu. När ska JAG få vila, få bli bortskämd, uppskattad och bara få vara? Att bara få njuta av livet med nära och kära? Slippa känna ständig oro, slippa gråta varenda eviga dag för att man är så jäkla orolig för människor att man varken vet ut eller in. Jag bokstavligt talat vänder ut och in på mig själv dagligen för att få andra att må bra. De som drabbas av detta är jag och mina älskade barn som just nu har världens sämsta mamma. En mamma som ständigt är stressad, har en massa måsten som ligger på en nivå högt ovanför huvudet, vilket resulterar i en lättretlig mamma.
Jag är en bättre mamma, det vet jag. Jag vill vara den bra mamman som jag var förut. Den glada, tålmodiga och roliga mamman...! Så nu får det bli ett stopp på det här..!
Jag pratade med en vän häromdagen om detta och han sa "Men vem är det som ställer dem här kraven?" Jag svarade "Det är jag.." Men har man haft det som jag har haft det i mitt liv då försöker man få bekräftelse på den ena eller andra sättet, för att bli sedd. Ingen vill vara osynlig.. Mitt sätt har alltid varit att ta hand om människor, ända sen jag var liten har jag tagit på mig den rollen. Eftersom jag sällan fått uppskattning för det jag gjort så har jag ställt högre krav på mig själv, eftersom jag sällan fått ett tack eller att folk visat en uppskattad gest så har jag ansett att jag inte gjort tillräckligt bra ifrån mig.. Så att jag "äts upp" det är mycket mitt eget fel. Att jag har skyhöga krav på mig själv, samtidigt finns det dem som har höga krav på mig, och jag blir så arg på mig själv att jag godkänner det..!
Nu vill jag inte att familj och vänner ska sluta prata av sig, umgås med mig eller ringa. Jag finns här för er alla. Men det jag ska sluta upp med det är att boka in så många på samma dag.. Jag måste se till att få en liten stund för mig själv också..! :)
Nej, men om man skulle ta och koppla på hjärnan och se till att skriva samman månobservationen nu då så slipper man en skoluppgift på axlarna i alla fall! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar