Förlorat :´(

Jag vet inte längre vad jag ska säga, att först ha förlorat sin pappa och sen ett syskon.. Det gör så ont i mig att det skulle sluta så här..!

Baka Baka Liten Kaka, Vem Ska Denna Kaka Få Smaka?

Besök på VFU skolan

I morse var jag till VFU skolan och hälsade på. Jag skulle lämna informationsbrev och sen hade jag lovat både personal och barn att jag skulle komma och hälsa på efter min praktiktid var slut. Både barn och personal vart jätteglada över att jag var tillbaka och att jag skulle gå hem efter två timmar det var INTE ok :P Nej, jag skulle bo på skolan :)

Innan jag ska gå kommer en flicka fram till mig och kramar mig, sen känner hon på min mage, lutar sig emot den och så säger hon "Du har en bebis i din mage". Jag bara tittar på henne och ser chockad ut och säger bara "Nej, nej, nej.. så roligt ska vi inte ha det.." Paniken spred sig i kroppen då barn många gånger kan känna sånt på sig utan att man själv vet om det eller har berättat det + att jag drömde om det härom natten.
Men flickan var bestämd och sa "Jo, du har en bebis i din mage.."
Jag visste inte om jag skulle skratta bort det eller låta paniken ta över :P Nu vet jag att jag inte är gravid, eller till 100% säker är jag ju inte.. Men hennes tydlighet om att jag visst är gravid gjorde att jag tappade hakan totalt. Men som sagt var "Så roligt ska vi INTE ha det.." ;)

Sen när jag skulle gå sa min goa handledare på VFU skolan. "Åh, Patricia. Jag önska att du kunde vara här jämt, din positiva energi gör så himla mycket.."  Jag bara "Det var kul att höra, men det känns inte som jag gjort något speciellt.." "Jo, Patricia. Du är så positiv och det gör så mycket."

Det värmer i hjärtat att höra sånt :) Det visar också att jag är på väg att bli mig själv igen! *Lycka*
Puss å hej!!

Tisdag!

Migrän, träningsvärken från #@@!!!%"##, två barn till tandläkaren (tack gode gud att de gapade), treårstrotsen från H*LVETET, biblioteksbesök (lånat 15 böcker) med två övertrötta barn, syskonkärlek (slår ihjäl varandra snart) och "skitit på mig"- gångstil.. Ja, behöver jag fortsätta!?? Nu vill jag ha en NY dag!

Va, lilla jag!!?

Tänk att lilla jag, bara genom att vara mig själv har gett en annan person en helt annan syn på livet. Jag vart alldeles tårögd när jag fick höra det. Tack fina du för de fina orden och för att du delade med dig av dina tankar och känslor!

Fy tusan..

.. vad denna sommar kommer bli min sommar RAKT IGENOM! ;) Jag har en massa underbart roliga aktiviteter och resor inplanerade både på barnfria veckor där jag kommer uppleva nya spännande saker ensam och tillsammans med goda vänner och veckorna när jag har mina små älsklingar blir det att skapa en massa nya fina minnen med magkittlande aktiviteter och bus!! :D Jag känner ett stort lugn inför sommaren, jag vet inte vad det är som gör att jag har denna känsla, men detta kommer bli MIN SOMMAR!! ;)

Du är saknad ♥

Hej pappa ♥

Pappa, 13,5 vecka har gått..! Jag kommer på mig själv med att undvika att lyssna på vissa låtar som påminner om den där natten, jag har gömt undan saker som påminner, exempelvis dina tröjor som jag sparat som minne.. och jag undviker att titta på bilder som du är med på.. Det är inte lätt kan jag meddela då halva "Wall of fame" består av bilder på dig pappa.. Jag gör det inte för att vara elak eller för att jag inte vill minnas, jag gör det för att slippa tänka och känna.. Jag har inte tid att känna och tänka just nu. Hur sjukt är inte det? Jag har pratat med min handledare för examensarbetet om att du gått bort och att jag har svårt att koncentrera mig på skolan sen du gick bort. Men det var inget hon brydde sig i. Hon brydde sig mer om att jag inte skulle jobba och plugga samtidigt. Nej, men om jag i under 6v klarade av att jobba, praktisera, plugga och fixa saker kring din begravning samtidigt då ska väl ändå detta funka.

Just nu pappa handlar allt om att jobba och plugga, vilket liv jag lever. Frågan är; Är det värt det? Om jag ska vara ärlig pappa så vet jag inte.. Jag är just nu en robot som är vaken större delen av dygnet. Det har resulterat i att jag större delen av dagarna går runt med svår yrsel. Vissa stunder räcker det med att jag sitter på en stol och allt bara snurrar. Men jag jobbar 8 timmar och pluggar ca 8 timmar efter det .. Sen mellan det ska jag hinna med barnen, hemmet, vännerna, träning och planera din begravning. Allt är så ovisst pappa kring din begravning. Jag får näst intill panik bara tanken på den dagen. Jag skjuter på det hela tiden och att inte ha ett datum att ställa in sig på gör det ibland lättare och ibland känns situationen ohållbar. Om jag inte vet när det är dags då kan jag blunda för sanningen en stund till, samtidigt vill jag få ett avslut. Allt handlar just nu om när våren tänker komma till platsen där din aska ska spridas ut och om platsen i fråga blir godkänd från länsstyrelsen..

Några dagar efter att du gick bort pappa började jag skriva dagbok kring de där fyra känslomässigt jobbiga dagarna. Jag ska skriva dem här någon dag när det är lugnare på jobb- och skolfronten. Jag hann inte skriva klart allt veckan efter du gick bort, för jag fick inte ledigt en vecka från skolan, så som vanligt tog skolan för mycket tid. Så jag satt en dag förra veckan och skrev klart. Alla känslorna välde upp och pappa det kändes som det var igår. För några månader sen tänkte jag på allt roligt vi upplevde ditt sista år pappa. Det är jag tacksam över, att min hjärna är inkopplad på att ofta se det positiva i allt för det har lett till att jag tänkt på de fina minnena vi har och inte de sorgliga och jobbiga minnena från förra sommaren..

När jag skrev i dagboken såg jag allt så tydligt framför mig..  
All information, alla beslut som vi var tvungna att fatta, sköterskorna och läkarnas positiva och negativa besked som gjorde att vi genomled en känslomässig berg och dalbana.. mitt hysteriska samtal till min ex-man om barnen, mina och småsyskonens kramar och gråt i korridoren, sköterskans fina omtanke när hon gav mig näsdukar en morgon och sa "De här behöver du nog", samtalet till mina småsyskon om att de var tvungna att komma in snabbt till sjukhuset för pappa hade inte lång tid kvar och sista sjuksköterskan som pappa hade som tog så väl hand om mig och var så mån om mig.

Jag funderade länge på varför den sista sjuksköterskan var annorlunda mot mig än mot mina småsyskon.. Men jag var den som var där den kvällen och natten så det var mig hon träffade till största delen och det var mig hon var tvungen att ge de dåliga beskeden till och så sa min mamma att hon nog var mer orolig för mig då jag bet ihop och tog hand om de andra istället för att själv bryta ihop. Jag har sagt det förut och säger det igen, jag är väldigt tacksam över alla fina undersköterskor, sjuksköterskor och läkare som tog så väl hand om vår fina pappa och oss..

Pappa, jag saknar dig nå fruktansvärt mycket, för oavsett hur mycket jag biter ihop så kommer de där känslomässiga stunderna upp till ytan då och då.. Det är väl du pappa som är där och pickar på mig ;) Men det får du mer än gärna göra.. Älskar dig pappa nu och föralltid..! Sov gott och vila i frid, du finns alltid med oss i våra hjärtan ♥ Pussåkram ♥

Uppvaknande

Ja, bara att inse att jag inte är odödlig. Kanske dags att ta hand om mig och inte jobba och plugga 100% vardera.. Börjar tröttna på denna ständiga yrsel, stjärnor för ögonen samt svimkänslan så fort jag reser mig upp.. Bara 8 veckor kvar, sen kan jag vila. Bara att bita ihop!!

Våren med Max

Examensarbetet = gråter floder!!

Idag insåg jag att det här examensarbetet kommer påverka mig mer än vad jag någonsin trott. Jag visste från början att jag skulle påverkas till en viss del, då det handlar om barn som far illa. Men ack så fel jag hade, jag har redan nu, efter någon veckas skrivande påverkats mycket mer än vad jag kunde drömma om. Aldrig någonsin har jag suttit och gråtit så mycket när jag skrivit ett arbete. Visst har jag känt frustration och undrat om lärarna planerar att ha ihjäl mig med allt de under dessa år kastat över en på en och samma gång, men aldrig någonsin har jag upplevt den här känslan som jag upplever nu. Jag gråter när jag läser hur en del barn har det hemma, att några redan som spädbarn får uppleva saker som ingen någonsin ska behöva vara med om. Detta gör mig ännu mer motiverad att JAG SKA skriva om det här ämnet. Det måste bli ett stopp och jag som framtida pedagog måste ha den här kunskapen om jag ska kunna upptäcka dem i verksamheten och kunna hjälpa dem genom att göra en anmälan. Skit samma om jag blir trakasserad och hotad till livet, de där små liven måste ha någon vuxen som finns där för dem, som skyddar dem och ser till att de inte ska behöva uppleva sådana hemska saker. En annan sak som jag kan säga efter att ha läst olika rapporter är "FY FAN SVERIGE FÖR DETTA USLA RÄTTSYSTEM!!!" Är ju så man blir MÖRKRÄDD!!

Jag vet att jag inte kommer kunna rädda alla världens barn som far illa, men dem jag möter vill jag kunna finnas där för och hjälpa, att sätta stopp för det hemska som sker inom hemmets fyra väggar. Att barnet ska kunna lita på människor igen, kunna få tillbaka självförtroendet och slippa vara rädda för mamma eller pappa som faktiskt ska vara deras trygghet.  

Ja, som sagt var, det lär blir många tårar under dessa 10v, men om det leder till att andra pedagoger får mer kunskap kring barn som far illa i hemmet då kan jag gråta 365 dagar om året resten av mitt liv. För så här ska det inte få gå till!! Detta kommer förhoppningsvis göra mig till en bättre förälder också! Så det kommer bara gott ur detta..

"Barn som far illa i hemmet"

Ja, det är titeln på mitt examensarbete..! Jag har brunnit för ämnet sedan jag vt 2009 fick komma till Barnahus här i Borlänge och få viktig information som är bra för mig som pedagog att ha med mig. Samtidigt som det var värdefull information så gjorde det så ont i mig när de gav exempel på fall och hur de gick tillväga. Har man barn själv så känns det alltid lite extra för man tänker på dem och om de skulle fara illa. Just nu när jag läser igenom artiklar så undrar jag hur jag ska klara av detta, jag kan då lugnt säga att jag inte kommer gå oberörd ur detta och jag hoppas verkligen att mitt arbete ska göra nytta på min VFU skola samt inom andra förskolor och skolor i framtiden. Det är ett viktigt ämne och många pedagoger, lärare och rektorer är osäkra på tecken de ska kolla efter samt hur de ska gå tillväga när de misstänker att ett barn far illa i hemmet.

Det ska bli intressant att skriva om detta, men det kommer som sagt var sätta sina spår.. Men det är det såå värt om det kan göra nytta där ute i olika verksamheter..

Bara att skriva skriva skriva, intervjua, läsa och sööööka information!!

Tänkvärt ♥

Visste du att de människor som verkar starkast är oftast de mest känsliga?
Visste du att de människor som uppvisar mest vänlighet är oftast de som blir illa behandlade?
Visste du att de som tar hand om andra hela tiden är oftast de som behöver det mest?
Visste du att de 3 svåraste saker att säga är: Jag älskar dig, jag är ledsen och hjälp mig?