tisdag 16 april 2013

Du är saknad ♥



Hej pappa ♥

Pappa, 13,5 vecka har gått..! Jag kommer på mig själv med att undvika att lyssna på vissa låtar som påminner om den där natten, jag har gömt undan saker som påminner, exempelvis dina tröjor som jag sparat som minne.. och jag undviker att titta på bilder som du är med på.. Det är inte lätt kan jag meddela då halva "Wall of fame" består av bilder på dig pappa.. Jag gör det inte för att vara elak eller för att jag inte vill minnas, jag gör det för att slippa tänka och känna.. Jag har inte tid att känna och tänka just nu. Hur sjukt är inte det? Jag har pratat med min handledare för examensarbetet om att du gått bort och att jag har svårt att koncentrera mig på skolan sen du gick bort. Men det var inget hon brydde sig i. Hon brydde sig mer om att jag inte skulle jobba och plugga samtidigt. Nej, men om jag i under 6v klarade av att jobba, praktisera, plugga och fixa saker kring din begravning samtidigt då ska väl ändå detta funka.

Just nu pappa handlar allt om att jobba och plugga, vilket liv jag lever. Frågan är; Är det värt det? Om jag ska vara ärlig pappa så vet jag inte.. Jag är just nu en robot som är vaken större delen av dygnet. Det har resulterat i att jag större delen av dagarna går runt med svår yrsel. Vissa stunder räcker det med att jag sitter på en stol och allt bara snurrar. Men jag jobbar 8 timmar och pluggar ca 8 timmar efter det .. Sen mellan det ska jag hinna med barnen, hemmet, vännerna, träning och planera din begravning. Allt är så ovisst pappa kring din begravning. Jag får näst intill panik bara tanken på den dagen. Jag skjuter på det hela tiden och att inte ha ett datum att ställa in sig på gör det ibland lättare och ibland känns situationen ohållbar. Om jag inte vet när det är dags då kan jag blunda för sanningen en stund till, samtidigt vill jag få ett avslut. Allt handlar just nu om när våren tänker komma till platsen där din aska ska spridas ut och om platsen i fråga blir godkänd från länsstyrelsen..



Några dagar efter att du gick bort pappa började jag skriva dagbok kring de där fyra känslomässigt jobbiga dagarna. Jag ska skriva dem här någon dag när det är lugnare på jobb- och skolfronten. Jag hann inte skriva klart allt veckan efter du gick bort, för jag fick inte ledigt en vecka från skolan, så som vanligt tog skolan för mycket tid. Så jag satt en dag förra veckan och skrev klart. Alla känslorna välde upp och pappa det kändes som det var igår. För några månader sen tänkte jag på allt roligt vi upplevde ditt sista år pappa. Det är jag tacksam över, att min hjärna är inkopplad på att ofta se det positiva i allt för det har lett till att jag tänkt på de fina minnena vi har och inte de sorgliga och jobbiga minnena från förra sommaren..

När jag skrev i dagboken såg jag allt så tydligt framför mig..  
All information, alla beslut som vi var tvungna att fatta, sköterskorna och läkarnas positiva och negativa besked som gjorde att vi genomled en känslomässig berg och dalbana.. mitt hysteriska samtal till min ex-man om barnen, mina och småsyskonens kramar och gråt i korridoren, sköterskans fina omtanke när hon gav mig näsdukar en morgon och sa "De här behöver du nog", samtalet till mina småsyskon om att de var tvungna att komma in snabbt till sjukhuset för pappa hade inte lång tid kvar och sista sjuksköterskan som pappa hade som tog så väl hand om mig och var så mån om mig.

Jag funderade länge på varför den sista sjuksköterskan var annorlunda mot mig än mot mina småsyskon.. Men jag var den som var där den kvällen och natten så det var mig hon träffade till största delen och det var mig hon var tvungen att ge de dåliga beskeden till och så sa min mamma att hon nog var mer orolig för mig då jag bet ihop och tog hand om de andra istället för att själv bryta ihop. Jag har sagt det förut och säger det igen, jag är väldigt tacksam över alla fina undersköterskor, sjuksköterskor och läkare som tog så väl hand om vår fina pappa och oss..

Pappa, jag saknar dig nå fruktansvärt mycket, för oavsett hur mycket jag biter ihop så kommer de där känslomässiga stunderna upp till ytan då och då.. Det är väl du pappa som är där och pickar på mig ;) Men det får du mer än gärna göra.. Älskar dig pappa nu och föralltid..! Sov gott och vila i frid, du finns alltid med oss i våra hjärtan ♥ Pussåkram ♥

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar