Det viktiga är inte var du beger dig i livet, vad du gör eller hur mycket du har.Det viktiga är vem du har vid din sida ♥

onsdag 29 maj 2013
Hej älskade pappa ♥
Idag har det varit en riktigt jobbig dag känslomässigt. Idag var jag, farmor och Bellisen och tittade på platsen där vi ska sprida ut din aska.. Innan vi gick ut i skogen tittade jag på ett kort på dig som farmor satt upp på väggen i lillstugan. Jag började gråta, för vet du en sak pappa, det var så ledsamt att veta att jag aldrig kommer få se dig där igen, att aldrig få se dig sitta på trappen tidigt på morgonen med din kaffekopp och cigarett. Det kommer alltid vara med mig..
Jag vaknade av den gamla kaffebryggarens speciella ljud när den blandade om kaffet och doften som spred sig i stugan. Jag låg och drog mig en stund, vill jag kliva upp ur den varma trygga sängen, upp i den råa luften som gjorde kroppen alldeles knottrig? Efter en stunds funderande klev jag upp och klädde på mig snabbt. Jag öppnade den stora gröna dörren och klev ut i det varma köket där ljudet från den sprakade ifrån kaminen ingav en speciell känsla och kaffedoften spred sig snabbt i köket. Jag tittade runt i köket men såg dig inte men visste precis vart jag skulle hitta dig. Jag gick ut i hallen och öppnade innedörren försiktigt och det knarrande ljudet gjorde att jag hajade till trots att jag visste att det skulle komma. Jag ville smyga ut, att du skulle vara ovetandes om att jag var vaken. Jag gick ut i tamburen och drog försiktigt bort innegardinen och såg dig sitta på trappen med kaffekoppen ena i handen eller till höger om dig på trappen, du hade en cigarett i handen och såg fundersam ut. Jag funderade många gånger under min barndom på vad du tänkte på.. Du tittade upp mot mig med ett leende på läpparna och sa "Hej Pattran".. Vi tittade ut över den vackra naturen, daggen i gräset och lyssnade till fåglarnas kvitter och såg solen skina på granarnas toppar. Sen berättade du ofta om att det var så rått inne i lillstugan och att du haft sendrag i fötterna under natten.
Att aldrig få uppleva det där igen gör så ont i mig. Att jag inte fick uppleva det en sista gång förra året gör mig så ledsen. Att jag aldrig kom iväg till sommarstugan förra året är jag så besviken på mig själv över. Samtidig vet jag att det inte fanns en chans att jag skulle ha kunnat komma iväg. Jag hade ingen bil, jag jobbade mer än 100% och all ledig stund som fanns försökte jag hjälpa dig min älskade pappa så att du skulle slippa lida...
Tänk att det gått mer än 4 månader innan du lämnade oss. Jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen samtidigt som det känns som att jag inte träffat dig på flera år. Tänk att trots att fyra månader har gått så har jag inte hunnit sörja din bortgång. Skolan och jobbet har tagit så sjukt mycket tid och sen har jag många gånger prioriterat att finnas där för andra och trösta dem och ibland kunnat känna "När ska någon trösta mig?"
Många säger att de finns där om jag behöver prata, men hur många menar det egentligen? Tyvärr är det en replik som utnyttjas alldeles för mycket..
Idag när vi var i sommarstugan så var en av mina kusiner där och farmor sa till honom "Jag pratade med din pappa idag.." och det tog mig några sekunder att koppla att det inte var mig hon pratade med. Jag höll på att svara "Jaha, och vad sa han då?" och jag tänkte att det var länge sen jag pratade med honom och att jag måste ringa honom så fort jag har täckning på telefonen. Men precis innan jag höll på att svara farmor så svarade min kusin och då kom det över mig...
Jag har ingen pappa. Min pappa finns inte mer, han är i himlen och trots att jag vet att han äntligen har fått ro och har det bättre så gör det så ont inom mig. Smärtan är så stark att det känns som om att jag ska gå sönder..
Snart är dagen här, dagen med stort D eller vad jag ska kalla det. Dagen då vi ska sprida ut din aska och än en gång är jag ensam. Jag har ännu inte hittat min stöttepelare, men sen vet jag att det inte är så lätt att vara en stöttepelare till någon som mig som inte vill besvära andra med mitt.. Dock vet jag att en dag så finner jag denna fantastiska unika människa och den dagen tänker jag inte släppa taget ♥
Vila i frid min älskade fina pappa..! Jag hoppas så att du har det bra där du är och får uppleva en massa fantastiska saker som du inte hade möjlighet att uppleva här på jorden. Jag älskar och saknar dig sååå mycket!! Ditt "Jag älskar dig!" den där natten på akuten kommer alltid vara med mig och finnas i mitt hjärta.. Puss&Kram ♥
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar