Otrygg..

Jag minns det än idag, den där sommardagen i juni 2011 när jag och barnen var ute på en skön långpromenad och telefonen ringde. Det var Tommy från HSB Dalecarlia som ringde mig och sa att han hade en lägenhet till mig. Av ren lycka och lättnad skrek jag rätt ut, vilken underbar känsla..!! Jag hade varit och tittat på en trea och tre tvåor. Jag var inställd från början att jag skulle få en tvåa och jag var nöjd med det, så länge jag och barnen får någonstans att bo så kan jag bo hur litet som helst. Men så sa han "Jag erbjuder dig trean, så den är din om du vill ha den.." "VAAA!!!!" skrek jag rätt ut.. "Ja, du prioriteras på den då du har barn och det har ingen av de andra." 

Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Att jag skulle få den lägenheten som jag önskat så att få..!
Det bästa med den här lägenheten är att jag redan dag ett kände sådan trygghet till mitt nya hem, en trygghet som jag inte känt sen jag var liten. Jag tänkte då att den här lägenheten ska det mycket till innan jag lämnar.. Ack så fel jag hade..

De senaste veckorna har jag inte alls känt samma trygghet, inte sen den där dagen. Dagen då jag kände en rädsla som jag aldrig känt för en annan människa förut. Det kommer dröja lång tid innan jag glömmer den där paniken jag kände av att jag var fast i mitt hem, att jag inte kunde gå utanför dörren för där stod han. Rädslan över att han skulle rycka i dörren (som jag glömt att låsa) och komma in. Vart skulle jag ta vägen? Jag gick in i sovrummet och tänkte "Varför ställer jag mig här? Jag som inte ens har en dörr in hit..!!" 
Paniken som stegrade mer och mer när jag ringde mamma och hon inte svarade.. Den känslan vill jag aldrig mer uppleva.. Bara att tacka gudarna att han inte ryckte i dörren och att mamma tillslut svarade...!

Varför jag var så rädd vet jag inte. Jag har träffat killar förut som har liknande bakgrund, men det var något med hur han pratade och rörde sig den här dagen som skrämde skiten ur mig och men den dagen satte jag stopp. Jag ville inte mer, det fick vara nog. Men från och med den dagen har den älskade tryggheten som jag kände från dag ett i min älskade lägenhet försvunnit.. Det gör mig ledsen, för det var min frizon, min trygghet här i livet och nu är den borta..! Jag hoppas verkligen att den kommer tillbaka en dag..

Idag är jag glad att jag drog mig ur, att jag lämnade det.. För en människa med sådana där sidor är inte att leka med.. Jag hade aldrig känt mig trygg, hade aldrig kunnat säga att personen aldrig skulle göra mig illa.. Men nu är det över och jag hoppas såååå att mitt älskade hem blir en trygg plats snart igen..!

Jag önska att jag någon gång kunde träffa en kille som ger mig trygghet, trygghet och kärlek.. Dan har frågat mig i flera månader "Men Patricia, vad är du söker? Vad är du ute efter??"
.. och jag svarade.. "Jag vet inte riktigt, någon som ger mig trygghet och som inte har en sådan hård attityd.."

När jag jobbade häromdagen så såg jag ett så underbart par och där kan man prata om äkta kärlek.
De visade varandra respekt, var så omtänksamma och måna om varandra.. De ville varandras bästa och gjorde allt för att den andre skulle må bra. Efter den dagen visste jag vad jag sökte.. Jag anser att det är kärlek, att man gör allt för att den man är tillsammans med ska må bra. Sen ska man såklart inte glömma sig själv, men det gör man inte om det är ömsesidigt..