Botten nådd

Då var botten nådd. Mina kollegor är så oroliga för mig och allt som händer i mitt liv att de sa åt mig att prata med chefen. Nu hade jag redan planerat att prata med henne för att få en ledig dag så jag kan ta tag i detta med pappa. Jag har idag suttit i ett x antal telefonsamtal för att få tag på rätt personer och det ska informeras hit och dit och att behöva göra så här mot sin pappa, även om det är för att han ska överleva, det känns inte bra :( Men när till och med de inom vården förklarar att jag måste göra så här om jag vill ha min pappa i livet, ja då är det väl bara att köra då. Efter alla samtal var jag så psykiskt utmattad att jag inte visste hur jag skulle orka med resten av dag . Jag bar i alla fall chefen om en tid att prata. Jag hann inte säga en mening innan jag började gråta. Tur att jag har en toppen chef. Hon har fixat en ledig dag så nu är bollen i rullning. Det kommer bli en otroligt intensiv period framöver, samtidigt känns det skönt att det är på gång. Det kan inte fortsätta så här.