Jag har sedan länge sagt "ur det hemska kommer ofta något gott". Sen kan det vara svårt att se det goda/positiva till en början. Jag hade den här diskussionen med min pappa igår och han kunde då inte alls se nå positivt i det som händer just nu. Visst kan jag förstå det, men jag kan se positiva saker som kommer ur detta. Jag och min lillasyster har äntligen fått tillbaka vår tajta relation som vi alltid haft men som blivit svagare sen vi båda flyttade hemifrån, jag tar ett x-antal promenader/dag, jag har gått ner lite i vikt och jag har fått en inblick i vilka fina människor jag har i min omgivning, vad många som bryr sig om mig och är mån om att jag ska må bra. Sen har jag även fått en inblick i vilka som inte finns där, men dem tänker jag inte ödsla mer tid på nu. Just nu ligger all fokus på mig själv, barnen och att få pappa att må bra igen. Detta kan komma att ta knäcken på mig, det har delvis börjat göra det, men då är det så. Jag måste göra allt i min makt för att min pappa ska må bättre och att mina barn får uppleva saker och ha en engagerad mamma.
Från och med nästa vecka kommer hjälpen och jag är såå tacksam som skall få hjälp med detta. Tack gode gud att jag har mina älskade småsyskon :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar