Jag har ofta tackat gudarna för sminket. Att det ofta kan dölja hur jag mår. Just nu hjälper inte ens sminket, sorgsenheten som jag upplever lyser igenom i mina ögon och det gör bara för ont :(
Gud måste ha höga förväntningar på mig då han om och om igen testar mig. Men kanske dags för honom att inse att jag inte är mer än människa. Nog för att jag är fruktansvärt stark men till och med jag har en gräns. Eftermiddagens händelse, ja vad ska jag säga :'(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar