måndag 28 januari 2013

FLY..!!!

Allt jag vill är att fly.. Att få komma till ett ställe där JAG kan få tid att KÄNNA, släppa alla MÅSTEN, slippa känna att jag i min omgivning måste vara STARK, GLAD och SPRALLIG. Nu vet väl jag att många inte har det kravet på mig, men det känns många gånger så. Många anstränger sig så de blir blåa för att jag ska må bra, vara glad och skratta. Jag har under en veckas tid lyssnat på allas tips och råd, många säger att det kommer när det kommer (sorgen), att jag inte ska släppa vardagen utan ska köra på med skolan m.m. Visst skolan måste skötas och jag vill inte bara sitta hemma och gräma mig, men att få en veckas ledig från skolan för att hinna sörja, orka kliva upp ur sängen och hinna med alla måsten som samtal som sak ringas, papper som ska skrivas på, begravning som ska planeras och förråd som ska gås igenom och tömmas. Men nej, skolan ska köras igång direkt så jag inte hamnar efter. Många är oroliga för mig, hur jag tacklar detta, men det intressanta är att jag försöker göra rätt, försöker bearbeta detta på ett sätt som känns rätt för mig, men jag blir många gånger motarbetad :(

Har ni tänkt på att jag kanske vill känna mig ledsen just nu, att jag bara vill gråta? Jag uppskattar det jättemycket att ni vill få mig att må bra, men snälla sluta kämpa så mycket. Var er själva istället. Och jag förväntar mig inte att ni ska vara nedstämda för att jag kanske är det.. Jag väljer istället att dra mig undan när jag känner att det blir för mycket och just nu är det en sådan period.

Perioden kom i morse när jag insåg att jag idag inte ska få träffa min lillasyster, min lillasyster som jag i en veckas tid pratat med och reflekterat med kring allt med pappa. Det är bara med min lillasyster som jag kan säga precis vad jag tycker och tänker och känner förstår mig. Jag känner att vi har blivit tajtare igen och jag saknar min lillasyster. Jag känner att jag idag drar mig undan från dem som jag alltid annars tytt mig till. Hela den här situationen har förändrat vilken/vilka jag tyr mig till och det skrämmer mig lite.

Igår hade jag och min goa vän Calle filmkväll. Vi bakade scones, kollade på film (På andra sidan häcken) och åt godis. Sen pratade vi en massa. Så här får jag kanske ändra mitt uttal om att Natalie är den enda jag kan prata med. För även Calle kan jag prata med då han förlorat båda sina föräldrar och förstår vad jag går igenom. Igår pratade vi om allt mellan himmel och jord och det var en riktig toppen kväll. Det var precis vad jag behövde den kvällen.. Sen har jag sagt till Calle flera gånger den här veckan att det är betydelsefullt att jag har honom i mitt liv just nu. För det är skillnad på att prata med någon som upplevt detta och dem som inte gjort det. Men jag uppskattar precis lika mycket mina andra vänner som funnits där för mig och lyssnat, det är betydelsefullt ..

Men just nu vill jag bara flyy..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar