Idag slog det mig, det är 12 dagar sen du lämnade oss. Jag fick panik, jag vill inte att det ska gå fler dagar, jag vill att tiden ska stanna, för varje dag som går gör det ondare och jag saknar dig bara mer och mer. Jag går sönder!!!! Så snälla pappa kom tillbaka till mig..!! Jag har aldrig någonsin känt mig så ensam som jag gör just nu!!! Jag vill bara att du ska väcka mig ur denna fruktansvärda mardröm, ge mig en puss i pannan, hålla om mig och säga att allt är bra, det var bara en mardröm!!
Men sanningen är den att det är ingen mardröm, det är verklighet och jag kan inte sluta gråta.. Jag lever i min bubbla på dagarna, allt jag tänker på är allt det hemska, ambulansfärden, läkarna på akutens ord, hur du kämpade för ditt liv, mina ledsna småsyskon och farmor som skulle tröstas, dina andetag som vart svagare, ditt sista andetag, minnesstunden när vi skulle säga farväl! Idag var jag på utvecklingssamtal för Isabelle och till en början kunde jag fokusera halvt om halvt om vad som sades, men i mitten av samtalet tappade pedagogen mig, jag gick in i bubblan och efter ca 5min kom jag på mig själv och insåg att jag bara sett hennes mun röra sig, men vad som sades har jag ingen aning om. Det skrämde mig.. Pappa jag fungerar inte längre i vardagen.. Så SNÄLLA PAPPA, kom tillbaka!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar