Bubbla, det är allt jag kan säga för att bäst beskriva det senaste dygnet. Jag insåg det precis, jag har klivit in i min känslolösa bubbla. Jag känner ingenting och tänker ingenting. Jag orkar inte tänka, jag orkar inte känna. Allt jag vill är att få lite lugn och ro. Samtidigt snurrar akutläkarnas frågor i huvudet, syskonens reaktioner på mitt beslut blandar sig med min farmors gråt. Bubblan är jag väl bekant med vid det här laget, bubblan satt jag fast i under sommaren. Det var min trygghet då och det är väl en försvarsmekanism kan jag tänka mig och det är väl därför jag än en gång sitter i den..
Fick frågan ikväll "Patricia, orkar du med det här nu??".. Jag fick frågan av min oroliga svägerska. Jag bara svarade "Ja.. Ja, jag måste väl det.." Vad skulle jag annars ha svarat??
Det blir ju inte bättre av att jag gräver ner mig precis. Bara att ta tjuren i hornen.. Bara att stötta, vara stark, ta vara på tiden och hoppas.. Hoppas på det bästa, dock kan jag inte i dags läget säga vad det bästa är..! Det får tiden utvisa..
Puss på er!! Tack alla för era fina sms, inlägg, mail och telefonsamtal!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar