fredag 18 januari 2013

Älskade lilla pappa ♥



"Hur kan andra känna så mycket glädje när jag känner så mycket sorg?" Den meningen har jag hört många gånger i sorgliga dokumentärer. Jag har många gånger haft förståelse för tänket i den meningen, men nu vet jag precis vad de menar.. Jag är inlåst i min bubbla, en bubbla där hoppet försöker tränga sig i genom ett tjockt täcke av sorg och tårar..

Än en gång är jag som en totalt urvriden trasa, jag är så känslomässigt slut. Orkar jag än en gång ställa in mig på att det är slut? Tänk om det ännu en gång är falskt alarm. Orkar jag plocka fram hoppet igen? Hur många gånger ska jag som person orka hoppa mellan glädje och sorg inom loppet av 1,5-2dygn? För det är under torsdag och fredag (snart lördag) som vi fått dåliga nyheter för att sen få bra, sen dåliga och sen bra.. Hur många gånger ska vi orka detta???

Jag lider med min älskade pappa som har det så jobbigt. Samtidigt är jag så grymt imponerad av vilken styrka han visat under dessa dagar. Han har två gånger trotsat oddsen men klarar han en tredje? Enligt sjukhuspersonalen är svaret nej, och jag tror nog lika som dem. Men, det välbekanta MEN.. Jag vågar inte, orkar inte tänka/hoppas/tro. Jag ligger nu i min pappas famn och väntar in småsyskonen och farmor. Jag njuter av varje sekund som jag hör hans andetag och jag berättar om och om igen hur mycket jag älskar honom och hur duktigt han kämpar. Min älskade lilla pappa

Vi har haft världens bästa personal som har tagit hand om både dig pappa och oss anhöriga på bästa sätt. Jag kommer vara dem evigt tacksam för hur de kämpat och så mycket omtanke och omvårdnad de gett oss. Så tack alla underbara på avd 24 Falu lasarett..

Nu ska jag fortsätta mysa med min älskade pappa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar